Nordvall 1650 – 1855

Hur gick det sedan för den stora släktgården i Hyngelsböle ?

Som vanligt var det den försfödda sonen som fick ta över gården/hemmanet. Erik Olofsson och Märetha fick 11 barn. Jakob Eriksson född ca 1680 blev arvtagare till gården. Jakob gifte sig 1707 med Cesilia Johansdotter född april 1682 från Sunnansjö. Jakob och Cesilia får 7 barn mellan 1710 – 1717. Jakob avlider av okänd orsak redan 3:e advent 1719. Cesilia blir änka, men nu även myndig att ta egna beslut. Hon stannar på gården och sköter den tillsammans med Jakobs föräldrar Erik och Märetha som fortfarande är i livet. Fyra år senare 1723, 9 månader innan Erik avlider står följande i Domboken om den en gång mycket välmående gården i Hyngelsböle.

AGN 1723,22/2,§16:

22 feb, 1723  Änkan Hustru Cesilia Johansdotter från Sunnansiö,som efter erhållit tillstånd av Befallningsmannen Välbetrodde Olof Westman, nästlidne vår tillträtt hemmanet nr. 1 av 6 sel. i Hyngelsböle, vilket hennes framlidne man Jacob Eriksson åbott och 4 år sedan Öde lämnat, begär några frihetsår, samt uppvisar Ländsmannen Hans Finbergs och Nämndemännen Isak Jacobssons samt Pär Erichssons i Ledusiö, Syneskrift av den 17 Sept. 1722, förmälandes att Husen på berörda hemman äro tillika med Diken och Gärdesgårdar alldeles förfallna, Ängarna skoggångna, Åkern i lägd och linda, intet Fiskevatten  eller kvarnställe, men Mulbete och Skog till husbehov.  I anseende av förbemälda omständigheter och hemmanets förfallna tillstånd, prövade Rätten skäligt, att till dess upprättelse föreslå 3 frihetsår, vilket General Löjtnanten och Landshövdingen Högvälborne Baron Hr. Magnus Palmqvist ödmjukeligen hemställes.

Vy över Tjarn i Hyngelsböle

AGN1749,1/6,Skattevärdering å nr.1 i Hyngelsböle
1 juni, 1749 Efter de i Häradsskrivare Kontorets befinteliga anmärkningar, har detta hemman 1719 blivit av dåvarande Åbon Erik Olofsson för dess fattigdoms skull Öde lämnat, och således ifrån Skatte till Krono förfallit.  Varande annars efter nu däröver hållen besiktning;
ÅKERJORDEN till större delen Ler med Sandmjäla blandad, dels ock mera sandig. Försvarligt hävdad och brukad, Ängsland och Mulbete mot Skattetalet tillräckeligt, så att Åboenden (nuvarande Erik Jacobsson) kan föda en Ko efter Sädeslandet, förutom småkretur och tvenne Hästar. Dock befanns att Lögdö Älven, som här framflyter, med floden dels utskurit, dels uppkastat sand över ägorna, räknas i längden till 1 ½ och till bredden (2/4) mil bestående av Tall, Gran och Björkskog till nödigt behov och något till avsalu förmedelst bräders tillverkande och Tjärubränneri. Ingen storväxt Skog.
HUMMELGÅRD befinnes här anlagd till 120 stänger, som giver Humle till husbehov, untantagandes i torra år, då densamma förvissnar.
KVARNSTÄLLE för ägorna i Lögdö Elven ( Lögdeå Älven )  beläget till husbehov.

   
Till vänster: Hyngelsböle vid Lögdeån. De flesta som bodde i Hyngelsböle hade sin mark längs Lögdeån. Det var där den brukbara marken fanns, vid strandkanten och vallarna runt omkring ån.
Till höger: Foto över Lögdeån i Hyngelsböle

Sjukdom var då som nu förenligt med fattigdom. Eftersom Jakobs och Cesilias förstfödda son bara var 9 år då hans far Jakob avled 1919, måste det varit väldigt svårt för Cesilia att sköta gården Hyngelsböle med sex små barn mellan  2 – 9 år.

Hur som helst hon klarade av detta även med ett visst förfall av gården. 1734 står Cesilias och Jakobs förstfödda son Erik Jakobsson som bonde på Hyngelsböle. Han bor där tillsammans med sin mamma Cescilia,bröderna Jakob och Olof och syster Margareta.

Erik Jakobsson avlider av stenpassion dvs. detsamma som man idag kallar blåssten / prostataförstoring i en ålder av 86 år

Lars  Eriksson född ca 1694-02-04, Hyngelsböle, Nordmaling,   † 1767-05-06  Lögdeå

Att vara född näst sist i en baranskara om 10 barn innebar att man var tvungen att se sig om efter en egen gård eller lära sig ett annat yrke. Lars Eriksson finner sitt hjärtas dam och gifter sig 1719 med Catarina Eriksdotter född 1696-02-02 från Lögdeå. Bröllopet står i Lögdeå dit Lars flyttar efter bröllopet.

Catarinas mamma och pappa hade en gård i Lögdeå. Catarinas mamma, Kerstin Algotsdotter blev änka 1715, och efter sin mans bortgång orkade hon inte att hålla hemmanet. Två år senare våren 1717 avviker Kerstin Algotsdotter från hemmanet och det ligger öde.  År 1719 anhåller Lars Eriksson som gift sig med Kerstins dotter Catarina Eriksdotter om nödiga frihetsår dvs. att han blev skattebefriad på hemmanet nr. 2, 5 ¼ sel. i Lögdeå och Nordmalings socken. De tar över hemmanet samma år.

Så här beskrivs hemmanet nr. 2, 5 ¼ sel. i Lögdeå och Nordmalings socken i Domboken den 22 september 1719:

AGN1720,29/11,§37:
Lars Eriksson från Hyngelsböle anhåller om nödiga frihetsår på hemmanet nr. 2, 5 ¼ sel. i Lögdeå och Nordmalings socken. den 22 Sept. 1719 uppsatta skrift, finnes att Gården någorlunda är försvarlig, undantagandes Fä-och Fårhuset, samt en Lada som alldeles oduglig är. Åkern ligger i linda, Diken och Gärdesgårdar förfallna. Under hemmanet är Kvarn, Fiskevatten och Skog husbehov.

Illustration av Magalotti – Frälsebönder 1674

Lars Eriksson fick mycket att göra. Gärdsgårdar skulle byggas, fårhus och lada byggas upp. Allt virke fick han själv hugga i skogen och såga till de brädor man behövde. Livet var hårt.

Det var ett kronohemman som de tog över, dvs det var kronans mark. Villkoren för jakt, bosättning och skattevillkor reglerades av staten och den kronojord som förblev i statlig ägo kom småningom att omvandlas till de marker som förvaltas av dagens Sveaskog.  Var man inte förstfödd och fick ärva en gård var ett alternativ att bli Frälsebonde dvs. man arrenderade mark av skattebönder eller adel.

Magalottis illustration av tre konverserande präster 1674

Präster som ville få en bra befattning gifte sig med sin företrädares änka, och en hantverkargesäll som ville ta över sin avlidne mästares verkstad var i samma situation.

I de flesta fall gifte man sig främst med någon som var ungefärligen jämnårig, men bland präster och det högre borgerskapet var det inte ovanligt att en man måste vänta tills han var bortåt 35 eller 40 år innan han hade sådana inkomster att han ”ståndsmässigt” kunde försörja en hustru. Och då valde han naturligtvis en fräsch ung flicka på 18-20 år.

Välbeställda i alla stånd gifte sig i allmänhet när de var runt 20-22 år – men de allra flesta fick vänta betydligt längre på giftermålet. I bondeklassen gav sig de flesta ut att tjäna när de var runt 18 år, och de höll ofta på i runt tio år innan de hade fått ihop tillräckligt för att ha en grundplåt att gifta sig på.

På hemmanet nr. 2 i Lögdeå fick Lars och Catarina 11 barn mellan 1721 – 1739

Erik Larsson 1721-10-21 Lögdeå                                 †   1768-04-03   Hummelholm 47 år
Maria Larsdotter 1723 Lögdeå                                    †
Olof Larsson 1725-02-02 Lögdeå                               †   1796-06-20   Lögdeå   71 år
Östen Larsson 1726-08-22 Lögdeå                            †   1729 Lögdeå                  3 år
Kristina Larsdotter 1727-11-19 Lögdeå                      †
Katarina Larsdotter ca 1728 Lögdeå                          †
Lars Nordvall Larsson 1730-11-11 Lögdeå     †  1814-05-04   Lögdeå 84 år
Mikael Larsson 1732-09-04 Lögdeå                          †
Margareta Larsdotter 1734-07-06 Lögdeå               †   1814-05-07   Järnäs 80 år
Gabriel Larsson 1736-05-08 Lögdeå                         †   1738-06-26                  2 år
Katarina 1739-06-14 Lögdeå                                       †   1773-08-12                 34 år

Av de 11 barnen som föddes på gården i Lögdeå var det bara 7 som nådde vuxen ålder.

Ryssen kommer !

När Lars och Catarina precis har börjat arbeta upp gården anfalls Umeå och Västerbottens kuster 1720 av ryssarna. De beryktade rysshärjningarna. Ryssarna hade eskader av 35 galärer och 6500 man. Syftet med anfallet var att locka bort den svenska flottan från Stockholm och Ålands hav. Tack vare en sammandrabbning i Rödhamn 27 juli 1720 vilket ledde till att ryssarna förlorade 2200 man skonades den svenska ostkusten från fler rysshärjningar det året.

Sommaren 1721 var det dags igen för nya rysshärjningar. Ryssarna brände och skövlade sig fram ända till Nordmaling bara 6 km från där Lars och Catarina hade sin krongård i Lögdeå. Catarina var i 6:e månaden när ryssarna vandaliserade Nordmalings kyrka och brände ner prästgården.

 Nordmalings kyrka byggd ca 1480

Det var nog inte någon lättarbetad gård som Lars och Catarina flyttade in i. Då som nu sker det med jämna mellanrum skattevärderingar på egendom. Skattevärderingen som var den 12 juli 1750 talar om hur Lars och Catarina gård såg ut i stora drag, samt bördighet.

AGN1750,12/7,skattevärdering av kronohemman nr.2 Lögdeå
Skattevärdering över Kronohemmanet nr. 2 i Lögdeå, 6 ½ sel. i Lögdeå Nordmalings socken och Ångermanlands Norra Fögderi, likmätigt Högvälborne Landshövdingens och Riddarens av Kungl. Majts. Svärdsorden remiss av den 8 Juni 1749, företagen och hållen utav underskrivne värderings män den 12 Juni 1750.
Halva delen av berörda hemman, befanns efter Jordeboks anmärkningarna, förmedelst Åboens dödsfall och dess Hustrus fattigdom, ha blivit Öde lagt året 1715, men åter upptagit av nuvarande innehavaren Lars Ersson ( Lars Eriksson .) Hemmanets beskaffenhet besiktigades och befanns som följer.
ÅKERJORDEN  består dels av sand, dels ock av mo och sjöbotten-Jord, men allt grov röd sand till grund. Nog varav årsväxten nu syntes på flera ställen skadad och förtorkad, även jorden kunnat hava någorlunda väta. Även så fanns samma jordmån, till ogräs och i synnerhet landhavre mycket benägen.  Åkern icke destomindre efter dess beskaffenhet väl hävdad och brukad.
ÄNGESLANDET  av lika jordmån med Åkern, men mera myrlänt.  Åboen klagade över brist på upptagsland till Höslott, såväl som över Mulbetets ringhet, varigenom få kreatur kunna bärgas och följaktlig brist på gödning, som i anseende till jordmånens svaga halt är endaste medel till ernående till någon ynmnigare bärgning och årsväxt på denna magra landtorten.
SKOGEN  har Åboen hittills dags då nöden trängt, igenom bräders tillverkning på egen Grovbladig Såg gjort sig något understöd, men numera är samma skog, som är avskild, till största delen avhuggen, dels till husbehovs fång övrig.  Mulbetet ganska ringa och magert.
HUMLEGÅRD  finns ingen vid detta hemman anlagd.
KVARNSTÄLLE  brukar Åboen uti Aspeån, och kan nyttjas i synnerhet Höst och Vår, medan floden påstår.
FISKEVATTEN  är ej heller något annat än i Lögdö Ån, därest med Not och Nät höstetiden kan fångas någon Sik till husbehov, och även något till salu. Men Åbon förmente samma förmån vara iakttagen vid Skattläggningen, hemmanet till last. Varför nu dessto mindre avseende uppå sådant fiske skall böra havas, som hemmans ägorna, vilka intill bemälde Älv belägna äro, mestadels årligen med Vårfloden förstöras och förringas, Åboen till mycken skada och avsaknad, vilket ock Värderingsmännerna nogsamt befunnit hava. I jämförande med alla dessa förmälta omständigheter … Ut Supra.

Lars Nordvall Larsson född 1730 – Skomakarlärling

Sonen Lars Nordvall Larsson ville inte bli bonde utan ansökte om att få ett utresepass till Västerås för att där utbilda sig till skomakare. Det är Lars Nordvall Larssons liv  som vi kommer att följa. Följande står om Lars Nordvall Larsson den 3 juni 1749

AGN1749,6/3,§17:
S.d.   Nämndemannen Johan Isaksson i Mo anhöll, om Börds och levnads bevis för Lars Larsson från Nordmaling och Lögdeå By, som begivit sig till hantverk hos det lovliga Skomakare ämbetet i Westråhs, ( Västerås ) och alldenstund jämte Kyrkoherden vällärde och Ärevördige Hr. Magister Joh. Uneii, efter utdrag av Nordmalings Kyrkobok genom meddelad intygan, ävenväl Nämnden och närvarande Tings Allmoge visste berätta, att bemälde Lars Larsson den 11 Nov. 1730 är född av äkta säng och Kristeliga föräldrar.
Fadern Bonden Lars Ersson ( Lars Eriksson ) och Modern Hustru Karin Ersdotter,  bägge ännu i livet. Samt att Lars Larsson under den tid han hemma hos föräldrarna vistats, sig väl och beskedeligt  förehållit, ingen annat om honom säga vet.

Fördenskull har Tings Rätten inte kunnat undgå, att honom detta till bevis igenom utdrag av domboken meddela.  Blivandes i övrigt hos alla vederbörande, som han om någon vänlig hjälp och bistånd anlitandes varder i tjänt, så vänligen till det bästa befordrad, i hopp att han sådant skall anta varda och berömma samt så mycket och skäligt är att avtjäna.

Västerås 1700

Som 19-åring beger sig nu Lars Nordvall Larsson till Västerås. Hemma på gården går allt sin gilla gång. Pappan Lars Ersson håller en ganska låg profil i tinget. Där tar man som vanligt upp vem som lagt sina laxtinnor på fel fiskevatten, tagit hö från fel äng etc. Lars Ersson är där titt som tätt som vittne.

Lars Eriksson/Ersson  avlider våren 1767-05-06.  

DÖDSRUNA:
Lars Ersson i Lögdeå varit gift med Carin Ersdotter i samma by i 48 år 4 månader och haft med henne 11 barn, 7  kristlig levnad. Begravd 17 maj. Levat 73 år 8 v 6 d.
Sju  år senare 1774-10-22 avlider Lars fru Catarina vid en ålder av 78 år.
Båda begravda i Nordmalings kyrka.

Orgeln i Nordmalings kyrka från 1730
Foto: Cristofers Foto

Lars  Nordvall Larsson född  1730-11-11, Lögdeå, Nordmaling,   † 1814-05-04  Lögdeå

Lars Larsson lämnade Lögdeå, Nordmaling 1749 för att lära sig Skomakare ämbetet i Westråhs. Efter att Lars tagit sin examen som skomakare flyttar han till Stockholm.

Där träffar Lars sin blivande fru Christina Wettersten. Christina kommer ursprungligen från Fogelås i Västegötland. Christina föddes 1739.  När Lars är 35 år , 1765 gifter han sig med  Christina nu 26 år  i Stockholm.

Lars och Christina bor kvar i Stockholm i ytterligare 4 år. Någon gång innan 26 april 1769 flyttar Lars med sin fru Christina tillbaka till Nordmaling. Lars blev enl. hantverksreg. socken skomakare i Nordmaling 1769-04-26,  

Stockholm 1770, målning av Sevenbom

Sockenskomakare låter som ett exklusivt arbete på 1700-talet. Men det som allt annat hade sina för- och nackdelar. Att vara skomakare innabar inte att kunderna kom till skomakaren utan det var tvärtom. Skomakaren fick söka upp kunden. Ända fram till mitten av 1800-talet gick skomakarna i allmänhet runt i gårdarna och tog upp beställningar på skor.

Skomakare målad av Killian Zoll 1859

Nästan ett år senare bor Lars och Christina i Lögdeå där deras barn föds.

Lars Nordvall Larsson 1770-07-16  – Lögdeå Flyttar till Stockholm 1795
Olof Larsson 1772-06-26 –  Lögdeå Dog innan 1779

Lars och Christina hade alla förutsättningar att få ett bra och lyckligt liv men Christina drabbas av slag 1772 när hon bara är 33 år. Hon överlever men får “men och olägenhet”. Kanske det hade med födelsen av deras andra barn att göra som föddes samma år. Livet går trots detta vidare.

1775 blir Lars äntligen sockenskomakare i Lögdeå.

Fyra år senare hösten 1779 blir Christina sämre och blir sängliggande. Hon avlider den 19 december 1779 bara 40 år gammal.

Lars var nu änkeman med sin son Lars . Lars träffar ganska fort en ny kvinna. änkan Anna Eriksdotter. Anna är 31 år  och är född 1749-11-12. Anna är 19 år yngre än Lars.

Anna har redan varit gift med Östen Nilsson men han dog redan 1778. Anna och Östen hann bara vara gifta i 6 år. De fick två barn tillsammans Nils  född 1773 och Erik Östensson. Sonen Erik dog dock samma år som han föddes 1775.
Så den 18 juni 1780 (skulle kunnat vara midsommarafton) gifter sig Lars och Anna och knappt 6 månader senare föds deras gemensamma första barn Kristina Katarina. Kanske valet av namn var att hedra Lars första fru Christina. Lars och Anna fick 5 barn tillsammans:

Kristina Katarina Nordvall Larsdotter  – 1780-12-30 Lögdeå
Erik Nordvall Larsson  – 1782-11-07 Lögdeå                                †    1861-08-10   Mo 79 år
Anna Margareta Larsdotter  – 1784-07-15 Lögdeå
Fredrika Juliana Nordvall Larsdotter –  1787-01-07 Lögdeå                 †   1872-02-10    Lögdeå 85 år
Olof Nordvall Larsson  – 1788-09-06 Lögdeå                                           †    1816              Lögdeå 28 år

Lars Nordvall Larsson avlider 1814-05-04 I en ålder av 84 år. Lars Nordvall Larsson är den som hitintills blivit äldst i släkten ända tilbaka 1510. Hans andra fru Anna Eriksdotter bodde kvar i Lögdeå till sin död 1821. Hon blev 73 år.

Erik Nordvall Larsson född  1782-11-07, Lögdeå, Nordmaling,   † 1861-08-10  Mo

Lars och Annas son Erik  Nordvall Larsson arbetar hemma på gården tills han  någon gång mellan 1805 och 1809 blir torpare i Långed i Grundsunda socken. Den 29 oktober 1809 gifter sig Erik 37 år med Sara Cecilia Nilsdotter 23 år från Fällfors, Nordmaling. Förmodligen var torpet i Långed inte någon säker källa för livets nödtorft, så Erik tar tjänst hos sin svärfar och flyttar till sin fru  i  Fällfors. Där arbetar han även som kolare.

Att vara kolare var inget 9-5 jobb. En kolmila kunde innebära närmare ett årsarbete om man räknar in alla moment från beredning av kolbotten och huggning av trä till transport av färdig kol. För att transportera kol från en enda mila kunde det behövas omkring 30 hästforor.

              

Foto till höger: En kolmila med kolarkoja i bakgrunden.
Foto till vänster: Kolarkoja med eldstad i mitten

Eriks och Saras första två barn föds hemma i Saras barndomsgård i Fällfors. Sara kom från en välbärgad bondefamilj. Nils Hendriksson sålde av sin halva arvsgård Bjerten tillsammans med sin svåger 1780 för 180 kopparmynt. Nils blev blev sedan landbonde nr 2. i Fällfors.

Sara Cecilia och Erik får 7 barn tillsammans.

Erik Eriksson 1810-03-27  – Fällfors, Nordmalings fs                                      †  ca 1884         74 år
Anna Cecilia Eriksdotter –  1812-11-02 Mo.  Nordmalings fs                          †  1813                2 månader
Lars Olof Nordvall 1814-10-27 –  Lögdeå,  Nordmalings fs             †   1862-01-23  48 år
Nils Petter Nordvall 1816-08-12  – Mo,  Nordmalings fs 1873 arbeter N.P på Hornön.
Catrina Helena Nordvall Eriksdotter  – 1818-06-19 Mo,  Nordmalings fs   †
Sara Kristina  Nordvall Eriksdotter –  1822-03-11 Mo,  Nordmalings fs      †
Cecilia Juliana Nordvall Eriksdotter –  1824-05-21 Mo,  Nordmalings fs    †   1867-06-16   43 år

När Erik är 43 år 1825, står han som dagakarl i kyrkboken. En dagakarl var en icke fast anställd arbetare som avlönades per dag. Hela familjen bodde fortfarande kvar på gården i Mo, Nordmaling.

Eriks och Saras förstfödda son Erik är då 15 år gammal och är förmodligen gammal nog att ta över arbetet på gården så att Erik kan tjäna extra pengar. Med sammanlagt nio munnar att mätta varje dag var extrainkomster ett måste. Sonen Erik jobbar på faderns gård i ytterligare 10 år innan han gifter sig och skaffar sig ett eget torp i Könsa 1836-37. Könsa ligger ca 2 mil söder om Lögdeå.

1845-1864 står sonen Erik med familj skriven som torpare i Godmark. Och de sista åren 1875-1884 som förmånstagare.

Nordmaling marknad 1890

Att vara dagakarl var nog ingen dans på¨rosor. Olofsfors Bruk var ett järnbruk och ett fullskaligt jordbruk.  Här fanns hela processen i äldre tiders järnsframställning. Man tillverkade olika produkter så som spik, sågblad, hästskor och andra bruksföremål.

Skottkärra från Olofsfors bruk som man körde träkol med.

Det var inte så långt mellan Mo och Olofsfors Bruk. Erik och Sara bodde hela tiden kvar i Mo.  Erik och Saras yngsta dotter Cecilia Juliana började också att arbeta på Olofsfors Bruk.  Hon var då ca 20 år och bodde fortfarande hemma. Hon blir med barn och får en son 1854-05-29. Han döps till Karl Julius Leonard Nordvall. Fadern är okänd. Karl Julius dör endast 10 månader gammal på Olofsfors bruk. Cecilia Juliana står fortfarande som dotter i kyrkoboken 1854 då är hon 30 år gammal och ogift.

Olofsfors Bruk

Erik Nordvall Larsson arbetar kvar på Olofsfors bruk till sin död 1861-08-10 han är då 79 år. Hans fru Sara blir också 79 år men lever som änka de sista 6 åren. Hon avlider 1867-05-16 i  Olofsfors.

Mellan åren 1834 och 1873 drabbades Sverige av fem epidemier av kolera. Mot den var det bara förebyggande åtgärder som hjälpte. Kosthållningen spelade också en stor roll. Potatisen blev vanlig i Sverige och den innehåller ju som bekant ett antal nyttiga näringsämnen. Man fick också insikt i vad hygienen betydde för bla förlossningar. Det gjorde att barnadödligheten minskade.

Eftersom Sveriges befolkning hade ökat så drastiskt fanns det helt enkelt inte jobb åt alla. Den industriella revulotionen hade ju kommit till Sverige och industrin ökade men inte tillräckligt snabbt. 1865 och 1866 innebar också missväxt. Då var alla lador och förråd tömda och det fanns inga marginaler. Då kom katastrofåret 1867. I Norrbotten låg isarna kvar till juni. Sådden skedde runt midsommar men frosten började redan i augusti.

I Småland var det inte många bönder som såg något regn mellan juni och augusti. Jorden brändes av en tropisk hetta. Det var nästan 30 grader varje dag. När den ynkliga skörden skulle tas hem vräkte regnet ned för att sedan övergå i snö. Många tusen svenskar drevs ut på vägarna för att tigga och försöka skaffa sig ett jobb. Många försökte söka sig till städerna. Men där var det redan fullt med tiggare och det fanns inga jobb. Febrar och sjukdomar härjade också i det överfulla Stockholm. Under den tiden var dödligheten i Sverige ca 20 promille. Så hög har den aldrig varit, varken före eller efter naturkatastrofen.

Tiggare / Luffare

Erik och Saras tredje andra son Lars Olof Nordvall får även han skaffa sig försörjning utanför den egna gården.

Fortsättningen om Lars Olofs liv kan du läsa här: Lars Magnus Nordvall