{"id":4192,"date":"2022-02-10T15:56:25","date_gmt":"2022-02-10T15:56:25","guid":{"rendered":"https:\/\/larsnordvall.se\/sonja-johansson\/"},"modified":"2024-10-17T17:37:35","modified_gmt":"2024-10-17T17:37:35","slug":"sonja-johansson","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/larsnordvall.se\/en\/sonja-johansson\/","title":{"rendered":"Sonja Johansson"},"content":{"rendered":"

\"\"Sonja (Johansson) Vidar ber\u00e4ttar om sin barndom och sitt liv<\/h3>\n

F\u00f6dd: 14 feb. 1913<\/p>\n

D\u00f6d: 12 okt. 2008<\/p>\n

95 \u00e5r<\/h3>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Den 14 februari 1913 p\u00e5 Alla Hj\u00e4rtands Dag f\u00f6dde Elin Johansson<\/strong> en liten flicka som d\u00f6ptes till Sonja Concordia<\/strong>. Sonja var Elin och Oscars 6:e barn. I familjen fanns redan en son och fyra flickor. Sonja f\u00f6ddes i torpet Stockmyra, S\u00f6rby i Landeryds f\u00f6rsamling utanf\u00f6r Link\u00f6ping. Sedan 1789 har det bott familjer i torpet \u00a0Stockmyra, 1945 revs torpet och blev ersatt av en villa.<\/p>\n

Sonja ber\u00e4ttar:<\/em><\/strong> Vi fick en lillebror i september 1916. Han d\u00f6ptes till Karl men han dog bara n\u00e5gon m\u00e5nad efter f\u00f6dseln i torpet Stockmyra. Jag var n\u00e4stan 4 \u00e5r och jag kommer ih\u00e5g att det stod en liten tr\u00e4l\u00e5da som pappa hade snickrat ihop i vedboden, och jag visste att v\u00e5r lillbror Karl l\u00e5g d\u00e4ri.<\/strong><\/p>\n

Sommaren 1919 n\u00e4r jag var ca 6 \u00e5r, skulle jag och Dagny g\u00e5 till mormor Lovisa i Jordstorp och h\u00e4lsa p\u00e5. Vi gick barfota f\u00f6r skor fick man inte slita p\u00e5 p\u00e5 sommaren. Vi gick \u00f6ver stock och sten genom Harvestaskogen ner mot Sturefors tills vi kom fram till mormor Lovisa. <\/strong><\/p>\n

\"\"
\nmormor Lovisa Cederqvist<\/strong><\/em><\/p>\n

F\u00f6rst fick vi tv\u00e4tta av oss om f\u00f6tterna. Mormor Lovisa bodde uppe p\u00e5 kammaren hos sin son Albert och hans fru Anna. Uppe p\u00e5 kammaren hade mormor en stor imperials\u00e4ng som hon b\u00e4ddade rent i med vita lakan. Sedan fick vi krypa ner i stora s\u00e4ngen. Mormor Lovisa satte kaffepannan \u00f6ver den \u00f6ppna elden och s\u00e5 bj\u00f6d hon p\u00e5 tunna kakor som hade formen av ekl\u00f6v med p\u00e4rlsocker p\u00e5. D\u00e4r satt vi i s\u00e4ngen uppe p\u00e5 kammaren och s\u00f6rplade kaffe och fick kakor. Det var en h\u00f6jdpunkt som jag aldrig gl\u00f6mde. Lovisa var v\u00e4ldigt sn\u00e4ll. Till kv\u00e4llsmat kokade mormor Lovisa \u00a0\u00e4rtsoppa med fl\u00e4sk bit och mor\u00f6tter jag och Dagny fick smaka, det var s\u00e5 gott s\u00e5 gott. <\/strong><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Lovisa var v\u00e4ldigt sn\u00e4ll. Till kv\u00e4llsmat kokade mormor Lovisa \u00a0\u00e4rtsoppa med fl\u00e4sk bit och mor\u00f6tter jag och Dagny fick smaka, det var s\u00e5 gott s\u00e5 gott. <\/strong>\u00c4rtor, mor\u00f6tter och fl\u00e4sk kom fr\u00e5n den egna g\u00e5rden. Albert som bodde p\u00e5 f\u00f6rsta v\u00e5ningen med sin fru Anna satt \u00a0p\u00e5 en stol i k\u00f6ket och spelade dragspel. Albert och Anna \u00a0hade ett par kor och en h\u00e4st. Jag kommer ih\u00e5g en annan g\u00e5ng d\u00e5 vi var hos mormor Lovisa n\u00e4r vi var barn. D\u00e5 hade dom en kalv. D\u00e5 satt vi p\u00e5 staketet och kalven s\u00f6g p\u00e5 t\u00e5rna.\u00a0 Albert han var alltid glad, han var ocks\u00e5 v\u00e4ldigt stolt \u00f6ver sitt fick ur som han hade i v\u00e4stfickan. I samband med j\u00e4rnv\u00e4gar och tidtabeller fick hela Sverige en gemensam tidm\u00e4tning, det blev viktigt med klocka. Rovan i v\u00e4stfickan blev en statussymbol.<\/strong><\/p>\n

\"\"
\nJordstorp, Vist, d\u00e4r Lovisa bodde uppe p\u00e5 kammaren
\n<\/strong><\/em>Foto:Anders Johansson<\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Pappa Oskar Johansson<\/a><\/strong> var fr\u00e5n b\u00f6rjan lantbrukare i Stockmyra S\u00f6rby i Landeryds f\u00f6rsamling, men tr\u00f6ttnade p\u00e5 det och b\u00f6rjade sedan som byggare, snickare och blev till sist egen byggm\u00e4stare. Oscar \u00a0var v\u00e4ldigt stark, han bar plank hela dagarna. N\u00e4r jag var 7 \u00e5r s\u00e5 var vi sammanlagt 9 barn och d\u00e5 \u00a0flyttade vi in i det egenh\u00e4ndigt byggda huset Oskarsborg.<\/p>\n

\"\"
\nOskarsborg, Hjulsbro<\/strong><\/em><\/p>\n

Huset hade ett k\u00f6k till v\u00e4nster innanf\u00f6r ytterd\u00f6rren och tv\u00e5 rum till h\u00f6ger p\u00e5 bottenv\u00e5ningen, p\u00e5 vinden fanns ytterligare ett stort rum med k\u00f6k. D\u00e4r bodde Nisse (den \u00e4ldsta pojken). Jag och Majlis min b\u00e4sta v\u00e4n lekte mycket d\u00e4r uppe p\u00e5 vinden. Vi lekte ofta sym\u00f6te. P\u00e5 sommaren sov vi p\u00e5 vinden ocks\u00e5.<\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

N\u00e4r pappa kom hem fr\u00e5n arbetet kunde alla barn vara med mamma i k\u00f6ket, prata och leka med varandra men n\u00e4r pappa kom hem blev det kn\u00e4pptyst. D\u00e5 b\u00f6rjade vi en efter en att trappa ut fr\u00e5n k\u00f6ket. Bara f\u00f6r att vi hade s\u00e5dan respekt f\u00f6r honom. Egentligen m\u00e5ste det varit ganska tr\u00e5kigt f\u00f6r honom att aldrig k\u00e4nna sig omtyckt av sina egna barn. Det var bara Mai den yngsta dottern \u00a0som v\u00e5gade krypa upp i pappas kn\u00e4 och sitta och sm\u00e5prata med honom. Annars h\u00e4nde det aldrig.<\/p>\n

\"\"
\nFlygfoto \u00f6ver Hjulsbro och Holmsv\u00e4gen t.v. Huset med r\u00f6da
\ncirkeln \u00e4r Oscarsborg. Foto taget 1935 av Flygfrakt.<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Det var knappa f\u00f6rh\u00e5llanden d\u00e4r kappor ,skor och andra kl\u00e4der \u00e4rvdes ner i leden. P\u00e5 vintern hade vi yllemammelucker med strumpor. Strumporna satt fast med n\u00e5lar i mammeluckerna. Men mellan mammeluckerna och strumporna lyste benet bart. M\u00f6ssor hade man givetvis p\u00e5 vintern men inte s\u00e5dana m\u00f6ssor som gick ner f\u00f6r \u00f6ronen. utan dom satt p\u00e5 huvudet men inte mer. Men det var inte s\u00e5 varmt hemma i husen heller s\u00e5 vi blev h\u00e4rdade. P\u00e5 vintern var det is p\u00e5 f\u00f6nstren p\u00e5 insidan n\u00e4r vi vaknade. Vi l\u00e5g tre barn i en s\u00e4ng skavf\u00f6tters och s\u00e5 hade vi ett stort t\u00e4cke som vi delade p\u00e5. Men en god v\u00e4n till mig dog i lungsot som liten.<\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Mamma Elin var en mjuk och mycket sn\u00e4ll person. Hon hade 10 barn och aldrig att hon beh\u00f6vde h\u00f6ja r\u00f6sten \u00e5t barnen. Men pappa Oscar han var v\u00e4ldigt str\u00e4ng. Jag tycker han bara var dum. Vi kalla alltid pappa f\u00f6r \u201dGubben\u201d n\u00e4r vi prata om honom och det g\u00f6r jag \u00e4n.<\/p>\n

\"\" \u00a0 \"\"
\nMamma Elin Johansson 22 \u00e5r och 65 \u00e5r<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Kakard – heter den lilla runda broschen som m\u00e4n hade i slipsen. Pappa hade en s\u00e5dan p\u00e5 kortet. Det var bara det h\u00f6gre st\u00e5nden som hade det. Han var ju inte n\u00e5got h\u00f6gre st\u00e5nd. Men han ville v\u00e4l loss (l\u00e5tsas).<\/p>\n

\"\"\u00a0 \u00a0\"\"<\/p>\n

Oskar Johansson 21 \u00e5r och sista kortet p\u00e5 Oskar 85 \u00e5r.<\/em><\/strong><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Min b\u00e4sta v\u00e4n hette Majlis Karlsson<\/em><\/strong>, hennes f\u00f6r\u00e4ldrar var v\u00e4ldigt rika.Vi bodde vid M\u00f6jetorp vid landsv\u00e4gen. Majlis Karlsson bodde lite nedanf\u00f6r oss. Majlis pappa var kamrer Karl G Karlsson p\u00e5 spikfabriken i Hackefors<\/strong> och hennes mamma hette Nanny.<\/p>\n

\"\"
\nSpikfabriken i Hjulsbro 1907<\/em><\/strong><\/p>\n

De hade bara ett barn Majlis och hon var tjock och hade massor av leksaker. Majlis hade ett docksk\u00e5p som var lika stort som mitt vitrinsk\u00e5p i stora rummet. I det sk\u00e5pet saknades det ingenting,<\/em> allt man kan t\u00e4nka sig fanns d\u00e4r. Karl G var alltid s\u00e5 sn\u00e4ll mot mig. Majlis var v\u00e4ldigt bortsk\u00e4md och enda barnet och fick hon inte vad hon ville ha s\u00e5 la hon sig p\u00e5 golvet och skrek. Och det hade aldrig g\u00e5tt f\u00f6r sig hemma hos oss.<\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Huset som familjen Karlsson bodde i hade kontor, matsal och massor av annan lyx f\u00f6r den tiden och jag \u00e4lskade att vara d\u00e4r. Toaletter hade man inte inne utan de hade vita latrinhinkar med lock som Majlis mormor Selma fick b\u00e4ra ut varje morgon. Hon hade sin s\u00e4ng i k\u00f6ket och hj\u00e4lpte till med allt i hush\u00e5llet. \u00a0Majlis beh\u00f6vde aldrig g\u00f6ra n\u00e5got hemma. P\u00e5 den tiden v\u00e5gade man inte s\u00e4ga n\u00e5got, s\u00e5 jag r\u00e5kade ut f\u00f6r en del arbetssysslor. I k\u00f6ket fanns tre l\u00e5nga hyllor med kopparsaker och en dag fick jag putsa allt detta. Majlis var smart hon f\u00f6rsvann sp\u00e5rl\u00f6st medans jag putsade all koppar.<\/p>\n

\"\"
\nNanny, Karl och Majlis Karlsson, Hjulsbro<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Jag fick \u00e4ven plocka potatis och putsa silver. De hade en h\u00f6nsg\u00e5rd d\u00e4r jag och Majlis ofta gick och plocka \u00e4gg och hj\u00e4lpte till lite h\u00e4r och d\u00e4r. Vi lekte varje dag och Majlis mamma och pappa var j\u00e4ttesn\u00e4lla mot mig. En dag hade Majlis mamma sytt tv\u00e5 likadana kl\u00e4nningar, kl\u00e4nningarna var sydda av ett rutigt tyg som vi skulle ha till skolavslutningen. Men jag hade inga fina skor s\u00e5 jag fick ha mina svarta k\u00e4ngor som vanligt men en ny kl\u00e4nning var inte var dag som man fick.<\/p>\n

Ibland h\u00e4nde det att jag fick ett par \u00f6ren h\u00e4r och d\u00e4r n\u00e4r jag hj\u00e4lpte till t.ex hos Karlssons. Efter att ha jag sparat ihop till 2 kronor bad jag pappa att han skulle k\u00f6pa mig ett par svarta lackskor med slejf \u00f6ver foten. Pappa \u00e5kte till stan och kom hem med skorna som visade sig vara f\u00f6r sm\u00e5 till min stora sorg. Han hade gl\u00f6mt att m\u00e4ta min fot innan han \u00e5kte. Jag hade dom n\u00e5gon g\u00e5ng men fick alldeles f\u00f6r ont i f\u00f6tterna och jag var s\u00e5 r\u00e4dd f\u00f6r pappa att jag inte v\u00e5gade s\u00e4ga n\u00e5got till honom. S\u00e5 var det p\u00e5 den tiden. Pappans ord var lag.<\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

\"\"
\nKarl G. Karlsson, dottern Majlis, Nanny och familjens hund.<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Jag gick i skola i Hagebyskolan i Hjulsbro<\/strong>. Det fanns inga skolskjutsar p\u00e5 den tiden 1920. Man fick g\u00e5 i ur och skur. N\u00e4r det regnade fick vi sitta i bl\u00f6ta kl\u00e4der tills det var dags att g\u00e5 hem igen. Hemma skulle k\u00e4ngorna torkas s\u00e5 d\u00e5 fick man vara inne resten av dagen eftersom vi hade bara ett par k\u00e4ngor var. Det fanns bara en skolklass och i den klassen gick alla barnen i olika \u00e5ldrar fr\u00e5n 1:a klass till 6:e klass. Man gick bara 6 \u00e5r i skolan sedan kostade det pengar N\u00e4r vi barn var 12-13 \u00e5r fick vi b\u00f6rja jobba och flytta hemifr\u00e5n.<\/p>\n

\"\"
\nHagebyskolan ca 1920, Hjulsbro. Sonja \u00e4r flickan under den r\u00f6da pricken.<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Pappa var en riktig h\u00e5rding. Han drog ut sina t\u00e4nder sj\u00e4lv i vedboden. Han gick aldrig till smeden f\u00f6r att dra ut en tand. Han l\u00e5ste in sig i vedboden tog t\u00e5ngen och skrek i kapp med sm\u00e4rtan. \u00a0Oscar \u00a0var h\u00e5rd mot alla. Kom man hem och sa att man slagit sig fick man en snyting till.<\/p>\n

N\u00e4r jag var 10 \u00e5r s\u00e5 gick jag, Karin och Greta till \u00e5n f\u00f6r att bada med Oscar. Brorsan Nisse \u00e5kte p\u00e5 cykel med Karl-Axel Ros\u00e9n. De f\u00f6ll sig s\u00e5 oturligt att de k\u00f6rde p\u00e5 Oscar som de alltid kallade f\u00f6r \u201dpojken\u201d eftersom han var yngst. Jag blev s\u00e5 r\u00e4dd att jag sprang och g\u00f6mde mig vid L\u00f6fgrens s\u00e5g. D\u00e4r kr\u00f6p jag in tills det blev m\u00f6rkt. Det var inte f\u00f6rr\u00e4n mamma Elin kom och letade efter mig som jag tordes komma fram.<\/p>\n

Ibland s\u00e5 var vi ute f\u00f6r l\u00e4nge och v\u00e5gade inte g\u00e5 in genom d\u00f6rren. D\u00e5 stod vi och tittade in genom f\u00f6nstret och v\u00e4ntade tills \u201dGubben\u201d hade g\u00e5tt och lagt sig. D\u00e5 v\u00e5gade vi oss in, d\u00e5 var det inte farligt l\u00e4ngre.<\/p>\n

Som barn fick jag l\u00e5na cykel av min b\u00e4sta v\u00e4n Majlis. Hemma hade vi en j\u00e4tte gammal cykel som inte hade n\u00e5gon broms. Den cykeln k\u00f6rde jag och n\u00e5gra till ner i St\u00e5ng\u00e5n och s\u00e5 fick vi sk\u00e4ll igen. V\u00e5r pappa kallade vi alltid f\u00f6r \u201dGubben\u201d n\u00e4r han inte h\u00f6rde, f\u00f6r han var inte sn\u00e4ll och inte barnk\u00e4r. Han skulle aldrig gjort s\u00e5 m\u00e5nga barn. Jag tycker att han var klumpig.<\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Eftersom mamma och pappa hade s\u00e5 m\u00e5nga barn var det inte ofta vi fick leksaker att leka med. Jag hade en tygdocka som mamma Elin hade sytt \u00e5t mig. Den hade \u00f6gon av knappar, h\u00e5r av garn och sydd n\u00e4sa och en mun. Men det var min docka. Det var annorlunda d\u00e5 man lekte med vad man hade, man lekte bondg\u00e5rd och gjorde kossor och gris av kottar med ben av pinnar som man tryckte in emellan kottebladen. Man sopade undan gr\u00e4s och stickor s\u00e5 jorden kom fram s\u00e5 la man pinnar som visade var v\u00e4ggarna gick och gjorde spiltor och satte sina kottedjur d\u00e4r.<\/p>\n

N\u00e5got som ocks\u00e5 var v\u00e4ldigt roligt var att leka aff\u00e4r. Ljung var kaffe, stora blad var p\u00e5sar som man lade allt man hade handlat p\u00e5 och sedan drog man skaftet genom bladets topp och fick p\u00e5 s\u00e5 vis en liten p\u00e5se som man bar i skaftet. Kamomillblad var \u00e4gg, det gula i mitten p\u00e5 pr\u00e4stkragar var snus. Hundkex som har ih\u00e5liga stj\u00e4lkar blev cigaretter, olika b\u00e4r var olika typer av br\u00f6d. Man gjorde geggamoja och rullade k\u00f6ttbullar. Stenar i olika storlekar var pengar. Man h\u00f6ll p\u00e5 i evigheter att hitta p\u00e5 olika saker och alla gjorde sin aff\u00e4r som man sedan gick och handlade hos varandra. Man lekte mycket utomhus eftersom man var s\u00e5 m\u00e5nga barn och s\u00e5 f\u00e5 rum s\u00e5 var det enda m\u00f6jligheten.<\/p>\n

\"\"
\nUtsikt \u00f6ver Hjulsbro 1921<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Till speceriaff\u00e4ren gick man om man skulle k\u00f6pa kaffe och socker och s\u00e5nt annars s\u00e5 k\u00f6pte man mj\u00f6l och r\u00e5gmj\u00f6l i 5 kg s\u00e4ckar direkt fr\u00e5n kvarnen. Str\u00f6mmingsgubben kom med en skottk\u00e4rra fylld med str\u00f6mming och s\u00e5lde till husen. F\u00f6rr i tiden \u00e5kte det runt bilar som s\u00e5lde k\u00f6tt och korv.<\/p>\n

Vid 4 tiden var det middag och mamma hon lagade allt rotmos, stekt str\u00f6mming, puddingar, stuvningar, \u00e4pplen hur mycket som helst, k\u00e5lr\u00f6tter, p\u00e4ron. Mamma hon koka saft och la in gurka och andra gr\u00f6nsaker. Allt br\u00f6d bakades hemma men vi hade inte br\u00f6det i skafferiet utan i k\u00f6kssoffan. Mamma bakade s\u00e5 goda bullar men det var \u00a0skorpor som man hade till vardags.<\/p>\n

\"\"
\nSpeceriaff\u00e4ren i Hjulsbro 1901<\/strong><\/em><\/p>\n

Sm\u00e5kakor bakade mamma bara n\u00e4r det var kaffekalas, och vi barn fick aldrig n\u00e5gra kakor.<\/strong> Det var en g\u00e5ng som jag s\u00e5g mamma g\u00e5 upp p\u00e5 vinden med ett par kakburkar i pl\u00e5t som man hade p\u00e5 den tiden. N\u00e4r mamma g\u00e5tt ner igen sm\u00f6g jag tyst upp p\u00e5 vindnen och tog en kaka av varje sort och \u00e5t upp och det var s\u00e5 gott.<\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

S\u00e5 firade vi jul p\u00e5 1920-talet<\/h2>\n

Julgran hade vi varje \u00e5r, pappa gick till skogen och h\u00f6gg en. Girlanger hade vi som vi gick runt granen med, kulor i vackra f\u00e4rger, julgranskarameller med brunsocker i. Det lukta s\u00e5 gott det lukta gran. Julafton var h\u00f6gtidligt, pappa tog fram bibeln och l\u00e4ste. Han gick ensam till kyrkan p\u00e5 julafton. Julklappar hade vi inte utan man kunde f\u00e5 ett \u00e4pple eller n\u00e5gra karameller.<\/p>\n

Vi hade v\u00e4ldigt mycket mat. Till julen k\u00f6pte vi en halv gris. N\u00e4r huvudet var kokt drog vi barn ut t\u00e4nderna p\u00e5 grishuvudet. Pappa hade s\u00e5 mycket t\u00e4nger och grejer. D\u00e5 lekte vi\u00a0 tandl\u00e4kare men man svor aldrig \u00e4ven om man inte fick bort en tand. Jag kommer ih\u00e5g att Greta var med i k\u00f6ket.<\/p>\n

En julafton hade jag varit hemma hos Majlis och n\u00e4r jag skulle g\u00e5 hem f\u00f6ljde Majlis pappa mig hem i m\u00f6rkret och vid grinden till v\u00e5rat hus s\u00e5 sa vi adj\u00f6 med varan. Och ist\u00e4llet f\u00f6r att bocka s\u00e5 tog han av sig hatten och neg och jag tyckte det var s\u00e5 roligt, jag skratta s\u00e5 dant. Han var v\u00e4ldigt sn\u00e4ll.<\/p>\n

\"\"
\nKarl G. Karlsson<\/strong><\/em><\/p>\n

Till jul kokade alltid Majlis pappa gl\u00f6gg, det doftade s\u00e5 gott och jag tyckte var s\u00e5 mysigt eftersom man inte gjorde det hemma hos oss. Jag var mycket hos Majlis eftersom hon var \u00e4nda barnet, hon var v\u00e4ldigt sn\u00e4ll . Jag brukade sova \u00f6ver hos henne och blev p\u00e5 s\u00e5 vis lite bortsk\u00e4md f\u00f6r en kort stund.<\/p>\n

Karlssons hade alltid julgransplundring. Det var s\u00e5 roligt, vi \u00a0sj\u00f6ng och dansade runt granen och s\u00e5 fick vi en godisp\u00e5se och ett \u00e4pple. Karlssons hade \u00e4ven n\u00f6tter och karameller som dom bj\u00f6d p\u00e5. Det fick man ju aldrig hemma. Men dom hade ju bara ett barn Majlis, vi var ju s\u00e5 m\u00e5nga, d\u00e5 blir det n\u00e5got annat.<\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

En g\u00e5ng s\u00e5 gick vi ner till \u00e5n och skulle \u00e5ka skridskor jag var nog en 12- 13 \u00e5r. Vi hade skridskor som man band fast en skena under k\u00e4ngan med remmar eller sn\u00f6ren, och s\u00e5 \u00e5kte man. Men just den h\u00e4r dagen s\u00e5 ramlade jag och slog i min axel s\u00e5 in i vassen, jag tror nog att jag br\u00f6t n\u00e5got. Men man v\u00e5gade inte tala om n\u00e5got n\u00e4r man kom hem d\u00e5 hade jag f\u00e5tt sk\u00e4ll av pappa. Jag kommer ih\u00e5g att jag var bjuden p\u00e5 julgransplundring hos Majlis p\u00e5 kv\u00e4llen. Det var s\u00e5 roligt men jag hade s\u00e5 ont s\u00e5 jag kunde inte skratta. \u00a0Ja det var s\u00e5 p\u00e5 den tiden.<\/p>\n

Pappa h\u00f6rde jag \u00a0sv\u00e4ra en g\u00e5ng, han h\u00f6ll p\u00e5 att bygga n\u00e5got och gjorde en grej och spiken gick snett d\u00e5 sa han j\u00e4vlar. Men det var enda g\u00e5ngen pappa svor s\u00e5 vi h\u00f6rde det. \u201dVi \u00a0g\u00f6r det i morgon\u201d \u00a0fanns inte i vokabul\u00e4ret. Allt gjordes f\u00e4rdigt samma dag. Bara om man sydde, tog man tag i det dagen d\u00e4rp\u00e5.<\/p>\n

Min lillasyster Karin var avundsjuk p\u00e5 mig jag f\u00f6r jag hade s\u00e5 vackert h\u00e5r. D\u00e5 sa mamma Elin till Karin att om du borstar ditt h\u00e5r lika fint som Sonja s\u00e5 f\u00e5r du lika vackert h\u00e5r. F\u00f6r att h\u00e5ret skulle bli vackert anv\u00e4nde vi \u00e4ggula och tv\u00e4tta h\u00e5ret med. Mamma hon sa inte s\u00e5 mycket men vad jag kommer ih\u00e5g \u00e4r att hon sa: Sonja det finns ingen som kan lura henne, det var det \u00e4nda mamma sa om mig.<\/p>\n

\"\"
\nKarin<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Alla barnen konfirmerades i Landeryds kyrka. Till konfirmation hade jag en vit ny kl\u00e4nning med l\u00e5ng \u00e4rm med ett p\u00e5sytt f\u00f6rkl\u00e4de-extra p\u00e5sytt, svarta skor, svarta strumpor.<\/p>\n

\"\" \"\"
\nLanderyds Kyrka, Hjulsbro<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Jag hade nyss konfirmerats och var 12-13 \u00e5r n\u00e4r jag b\u00f6rjade jobba som barnvakt\/husa hos ingenj\u00f6r Lindell som jobbade p\u00e5 Sockerbruket. Jag tog hand om 3 barn, man fick inte g\u00e5 hemma och lata sig. Alla fick arbeta och jag tj\u00e4na 8 kr i m\u00e5naden som mamma och pappa fick.<\/p>\n

Lindells hade en sommarvilla p\u00e5 Logev\u00e4gen som l\u00e5g nere vid Sockerbruket. P\u00e5 h\u00f6sten flyttade dom in till stan till Link\u00f6ping. Jag var aldrig ute, fick endast g\u00e5 ut f\u00f6r att handla mj\u00f6lk. Jag leddes (saknade) hem jag var ju bara ett barn, jag hade ingen att prata med f\u00f6rutom barnen. Fru Lindell sk\u00f6tte hush\u00e5llet och jag fick hj\u00e4lpa till.<\/p>\n

Jag var tvungen att sluta samma h\u00f6st annars hade jag less ihj\u00e4l annars hade jag blivit sjuk. Jag vet det var en l\u00f6rdag n\u00e4r jag \u00e5kte hem med bussen ut tilll Hjulsbro. Och gud f\u00f6rst\u00e5r du det var som jag f\u00e5tt en miljon. Innan jag \u00e5kte hem gick jag in i en en aff\u00e4r p\u00e5 St Larsgatan och k\u00f6pte ett par strumpor f\u00f6r 95 \u00f6re. Det gl\u00f6mmer aldrig. Jag var s\u00e5 glad n\u00e4r jag kom hem s\u00e5 det f\u00f6rsta jag gjorde var att baka en sockerkaka.<\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

\"\"
\nS\u00e5 kan buss fr\u00e5n 1920 Ford TT ha sett ut som Sonja \u00e5kte hem till Hjulsbro med fr\u00e5n Link\u00f6ping.<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

N\u00e4r jag var 13 \u00e5r 1926 s\u00e5 var det invigning f\u00f6r Rosenhyddan i Hjulsbro som var ett cafe. Vi var ett g\u00e4ng som stod utanf\u00f6r vid staketet och pratade och skojade. Min pappa var k\u00e4nd f\u00f6r att vara en elak sak. S\u00e5 n\u00e4r de andra barnen s\u00e5g Oscar s\u00e5 skrek de: \u201dNu kommer gubben\u201d och alla sprang \u00e5t var sitt h\u00e5ll. Jag var d\u00e4r med Greta, Greta s\u00e5g farsan men inte jag, s\u00e5 hon hann att g\u00f6mma sig. S\u00e5 n\u00e4r jag och Greta kom hem v\u00e4ntade \u201dGubben\u201d i hallen p\u00e5 oss b\u00e5da. Greta gick f\u00f6re och jag var den som fick ta emot \u00f6rfilen. Det var en rej\u00e4l sm\u00e4ll jag st\u00f6p rakt in i symaskinen som stod i k\u00f6ket och slog i huvudet s\u00e5 jag s\u00e5g stj\u00e4rnor. Efter det hade jag problem med migr\u00e4n i m\u00e5nga \u00e5r.<\/p>\n

Temperament i sl\u00e4kten……<\/h3>\n

Pappa hade en syster som hette Anna hon var gift med David. \u00a0Anna var min faster. Anna hade st\u00e5nd i saluhallen d\u00e4r hon s\u00e5lde k\u00f6tt. Hon var ett rekordeligt fruntimmer hon kunde stycka grisar. Men David var en liten filur och Anna var inte l\u00e4ttlurad. En dag k\u00e4nde hon p\u00e5 sig att n\u00e5got var i g\u00f6rningen och \u00e5kte hem. S\u00e5 n\u00e4r hon kom in genom k\u00f6ksd\u00f6rren s\u00e5g hon att det stod det tv\u00e5 glas vin p\u00e5 bordet. Hon for ut genom k\u00f6ksd\u00f6rren och slog till David s\u00e5 han st\u00f6p. Vin var inget vardagsdricka p\u00e5 den tiden.<\/p>\n

Anna och David var v\u00e4lk\u00e4nda i Hjulsbro, och man kan t\u00e4nka att kaka s\u00f6ker maka f\u00f6r David han lyckades alltid hamna i trubbel. David hade v\u00e4l sagt eller gjort n\u00e5got som inte var s\u00e5 bra s\u00e5 d\u00e5 gick Anna och pumpade upp en hink iskallt vatten fr\u00e5n k\u00e4llan och h\u00e4llde \u00f6ver David i ett obevakat \u00f6gonblick. Och med en tillbaka blick och en j\u00e4mnf\u00f6relse med sin bror Oscar s\u00e5 verkar det som om syskonen Anna och Oscar var v\u00e4ldigt temperamentsfulla.<\/p>\n

P\u00e5 Cafe Rosenhyddan b\u00f6rjade jag att servera kaffe, det blev mitt andra jobb. Jag arbetade f\u00f6r Fru Tengroth och jag var s\u00e5 glad f\u00f6r det, f\u00f6r det var ju s\u00e5 n\u00e4ra hem. Jag fick sova hemma varje kv\u00e4ll. Cafe Rosenhyddan l\u00e5g ovanf\u00f6r d\u00e4r vi bodde och bredvid bodde Majlis Karlsson i ett stort hus.<\/p>\n

Tilbaka till stan…..<\/h3>\n

N\u00e4r jag var 15 \u00e5r fick jag flytta in till Link\u00f6ping igen. Jag jobbade hos Greta Molin<\/strong> hon bodde p\u00e5 Skolgatan och hon hade 3 systrar Anna, Ebba och Ellen. Jag hade ett f\u00f6rkl\u00e4de inget m\u00e4rkv\u00e4rdigt, Greta var s\u00e5 sn\u00e4ll och hon m\u00e5lade sm\u00e5 blommor p\u00e5 mitt f\u00f6rkl\u00e4de, det blev s\u00e5 fint. Dom hade en stor St. Bernhards hund som hette Pilo som jag fick g\u00e5 ut och g\u00e5 med. Pilo fick eksem i p\u00e4lsen och han var brungul och vit. Vid huset fanns en stor g\u00e5rdsplan med ett stort v\u00e5rdtr\u00e4d i mitten med gr\u00e4s under och s\u00e5 var det en del bygggnader runt omkring d\u00e4r fick Pilo ligga. Jag \u00a0blanda ihop vatten och vetekli och gjorde en s\u00f6rja av det, som jag \u00a0sedan fick jag sm\u00f6rja in hela hela hunden, tassar och huvet ja hela kroppen. Sedan fick han ligga d\u00e4r en stund tills jag sk\u00f6ljde av honom. Greta Molins bror jobbade p\u00e5 ett stort mejeri,och hans fru var hemkunskaps l\u00e4rarinna. Dom hade det riktigt bra st\u00e4llt hela familjen, dom \u00e5kte till Stockholm och k\u00f6pte kl\u00e4der. Och det var v\u00e4ldigt exklusivt p\u00e5 den tiden.<\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

N\u00e4r jag var s\u00e5 d\u00e4r en 18 \u00e5r<\/strong> fick jag anst\u00e4llning hos en dam Fr\u00f6ken Berg<\/strong> i Link\u00f6ping. Hon var ogift och hade inga barn, hon hade en liten mj\u00f6lkaff\u00e4r Mj\u00f6lkcentralen p\u00e5 Nygatan d\u00e4r hon s\u00e5lde mj\u00f6lk, j\u00e4st, socker och en massa annat. Pappa Oscar handlade mycket av Fr\u00f6ken Berg bl.a. Mj\u00f6l.<\/p>\n

Hon bodde p\u00e5 Repslagaregatan mitt inne i stan d\u00e4r hon hade en stor v\u00e5ning. Hela v\u00e5ningen var m\u00f6blerad med gamla dyra antikviteter. Fr\u00f6ken Berg var rik som ett troll och sn\u00e5l som ett troll. Men hon var sn\u00e4ll.<\/p>\n

Jag tj\u00e4nade 25 kr i m\u00e5naden hos fr\u00f6ken berg. Fr\u00f6ken Berg hade en symaskin, p\u00e5 den fick jag sy sockers\u00e4ckar till aff\u00e4ren och lakan, men jag anv\u00e4nde den till att sy kl\u00e4nningar till mig sj\u00e4lv ocks\u00e5. Vilken tur jag hade att hon hade en symaskin annars hade jag f\u00e5tt sy f\u00f6r hand. D\u00e5 kostade ett kl\u00e4nningstyg 4-5 kr. Jag hade ett par vita tygskor p\u00e5 sommaren och f\u00f6r att h\u00e5lla dom vita och fina anv\u00e4nde jag vit krita f\u00f6r att vita till dom, som jag sedan borstade av. Vinterkl\u00e4der var dyrt s\u00e5 vinterkappan k\u00f6pte jag p\u00e5 avbetalning 10 kr\/m\u00e5naden, \u00a0man gjorde s\u00e5 p\u00e5 den tiden.<\/p>\n

Det ans\u00e5gs \u00e4ven fint att ha vita h\u00e4nder men med det grovjobb som flickor fick utf\u00f6ra fr\u00e5n unga \u00e5r blev h\u00e4nderna f\u00f6rst\u00f6rda och skinnet grovt. Men man fann en l\u00f6sning p\u00e5 det problemet ocks\u00e5. Jag anv\u00e4nde citron p\u00e5 h\u00e4nderna eftersom citronsaften gjorde h\u00e4nderna vita och mjuka.<\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

\"\"
\nNygatan, Link\u00f6ping<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

\"\"
\nNygatan, Link\u00f6ping<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Fr\u00f6ken Berg var en riktig sn\u00e5lj\u00e5p. N\u00e4r jag fyllde \u00e5r fick jag 35 \u00f6re till en biobiljett. Ja det var s\u00e5 p\u00e5 den tiden man fick inget gratis. Men jag trivdes s\u00e5 bra hos fr\u00f6ken Berg.<\/p>\n

Jag sov i k\u00f6kssoffan, inte hade man eget rum inte. I k\u00f6ket fick jag koka vatten p\u00e5 gasspisen och g\u00f6ra i ordning varmbad \u00e5t fr\u00f6ken Berg, jag fick \u00e4ven g\u00f6ra i ordning hennes f\u00f6tter och pudra dom. Fr\u00f6ken Berg hon var aldrig sn\u00e4sig, hon var trevlig.<\/p>\n

En g\u00e5ng s\u00e5 blev vi hembjudna p\u00e5 middag hemma i Hjulsbro. Mamma hade gjort i ordning en stek och till efter\u00e4tt hade vi katrinplommonsuffle med vispgr\u00e4dde och kaffe. Sedan tog vi bussen tillbaka till Link\u00f6ping och Fr\u00f6ken Berg betalade f\u00f6r mig ocks\u00e5. N\u00e4r vi kom in till stan s\u00e5 gick vi av p\u00e5 St Larsgatan och s\u00e5 gick vi ner till Repslagaregatan d\u00e4r hon bodde. P\u00e5 kv\u00e4llen gick vi f\u00f6rbi Lampes nere vid J\u00e4rnv\u00e4gsparken det var en sommarkv\u00e4ll och de spelade s\u00e5 vackert. P\u00e5 sommaren hade de en uteservering med en stor balkong under de stora tr\u00e4den och sedan gick vi hem. Det var trevligt.<\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Fr\u00f6ken Berg, hon gav inget bort. Ibland brukade jag titta i Fr\u00f6ken Bergs l\u00e5dor. I dom hade hon bl.a. puder som luktade s\u00e5 gott. Ibland n\u00e4r jag inte hade n\u00e5got att g\u00f6ra s\u00e5 brukade jag titta i hennes byr\u00e5. Det var en konstig byr\u00e5 med en l\u00e5ng klaff p\u00e5 h\u00f6gra sidan med nyckel som mota alla l\u00e5dor. \u00d6ppnade man klaffen som en d\u00f6rr kunde man \u00f6ppna l\u00e5dorna och nu visste jag var nyckeln var. D\u00e4r hade fr\u00f6ken Berg lagt snyggt och prydligt bla annat fasanfj\u00e4drar och plymer som man hade i hattarna p\u00e5 den tiden. Plymerna var fr\u00e5n 1800 talet, de var s\u00e5 vackra. Jag provade plymerna och luktade p\u00e5 pudret i l\u00e5dorna. Fr\u00f6ken Berg hade guld speglar i alla rum s\u00e5 jag kunde spegla mig.<\/p>\n

I den nedersta l\u00e5dan stod det ett skrin som jag tittade i och lyfte p\u00e5 locket, \u00a0hela skrinet var fyllt med pengar buntar med sedlar. Hon skattade inte f\u00f6r sina pengar. Hon var g\u00f6r rik. Det var buntar med 50 lappar 100 lappar 1000 lappar inget silver bara sedlar. Jag r\u00f6rde aldrig n\u00e5gonting men det var ju intressant n\u00e4r man kom fr\u00e5n ett hem som inte hade s\u00e5 mycket av den varan. Det var en mycket vacker v\u00e5ning som Fr\u00f6ken berg hade. Hon hade Emma m\u00f6bler i r\u00f6d sammet, guldspeglar som gick fr\u00e5n golv till tak och stora ljuskronor.<\/p>\n

Hos fr\u00f6ken berg st\u00e4dade jag, t\u00f6mde askkoppar s\u00e5g till att det fanns rent vatten och b\u00e4dda. Jag fick g\u00e5 till kyrkog\u00e5rden och sk\u00f6ta om hennes gravar och trots att hon var s\u00e5 rik satte hon aldrig en blomma p\u00e5 gravarna. De ger inte bort ett \u00f6re de som har.<\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

\"\"
\nSamma typ av byr\u00e5 som mormor ber\u00e4ttar ommed klaff p\u00e5 h\u00f6gra sidan som l\u00e5ses med ny<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Fr\u00f6ken Berg hade en systerson \u00c5ke, som bodde hos henne i l\u00e4genheten. Han var ful men han var en kul typ. Han jobbade p\u00e5 en fabrik n\u00e5gonstans. Han hade utslag och stora b\u00f6lder p\u00e5 ryggen. Han fick sova i den stora salen, det var det finaste rummet. Fr\u00f6ken Berg hade eget sovrum och s\u00e5 hyrde hon ut ett rum till en som jobbade p\u00e5 SJ. Ja hon tj\u00e4na pengar p\u00e5 allt.<\/p>\n

Elna<\/strong> min storasyster som var tre \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n mig, jobbade som kallsk\u00e4nka p\u00e5 Kasino i Link\u00f6ping<\/strong>.<\/p>\n

\"\"
\nSyster Elna<\/strong><\/em><\/p>\n

Dit gick jag och h\u00e4lsade p\u00e5 ibland. D\u00e5 var det fest d\u00e5 \u00e5t vi s\u00e5 vi h\u00f6ll p\u00e5 att storkna. D\u00e4r fick jag biffar, inlagd fisk och ja allt m\u00f6jligt gott. \u00a0D\u00e4r fanns ett stort skafferi. Elna br\u00e4dde glatt sm\u00f6rg\u00e5sar som vi satte i oss. Jag hade tur att n\u00e5gon av mina systrar jobbade i stan. Jag hade Elna p\u00e5 Casino och s\u00e5 hade jag faster Anna i Saluhallen.<\/strong><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

P\u00e5 s\u00f6ndageftermiddagarna var man oftast ledig ett par timmar. D\u00e5 gick m\u00e5nga m\u00e4nniskor p\u00e5 stan och tittade i skyltf\u00f6nstren och stannade kanske p\u00e5 ett konditori f\u00f6r en kopp kaffe. Str\u00e5ket gick fr\u00e5n St. Larsgatan och upp p\u00e5 Drottninggatan. Det var ocks\u00e5 ett sett att spana p\u00e5 pojkar och vise versa. Det var 134 som jag och Elna gick bakom ett par pojkar och den ena pojken hette John Vidar<\/strong><\/a>. Vi visste inte hur vi skulle f\u00e5 kontakt med dom s\u00e5 Elna tog sin hattn\u00e5l och stack den i rumpan p\u00e5 John och s\u00e5 var konversationen ig\u00e5ng. John och jag b\u00f6rjade att tr\u00e4ffas. Han var en tjusig kille n\u00e4r han var ung. Jag tyckte mycket om honom.<\/p>\n

\"\" \"\"
\nSonja 22 \u00e5r och John 15 \u00e5r finns inget annat kort.<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

\"\"
\nVy \u00f6ver Storgatan, Link\u00f6ping<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

\"\"
\nVy \u00f6ver St. Larsgatan, Link\u00f6ping<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Som s\u00e5 ofta h\u00e4nde det sig att jag blev med barn 1934 och vi var inte f\u00f6rlovade. Jag var 21 \u00e5r och John tv\u00e5 \u00e5r yngre 19 \u00e5r<\/strong>. \u00a0John bodde hemma hos sina f\u00f6r\u00e4ldrar Elsa och Oskar Vidar<\/strong>. John arbetade tillsammans med sin pappa Oskar p\u00e5 Tegelbruket i Link\u00f6ping<\/strong> och John k\u00f6rde skottk\u00e4rror med tegel. Det var ett tungt jobb. Jag jobbade som hembitr\u00e4de och hade ingen egen l\u00e4genhet, s\u00e5 n\u00e4r jag var i sj\u00e4tte m\u00e5naden fick John \u00e5ka ut till Oskarsborg och fr\u00e5ga pappa om jag fick komma hem och bo hemma tills barnet var f\u00f6tt.<\/p>\n

\"\"
\nJohn Vidar 15 \u00e5r. Fyra \u00e5r innan John tr\u00e4ffade Sonja<\/strong><\/em><\/p>\n

Det var inte l\u00e4tt att komma hem igen. Jag bodde p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen och \u201cgubben\u201d var inte sn\u00e4llare f\u00f6r att man blivit vuxen. John kunde bara h\u00e4lsa p\u00e5 en g\u00e5ng under dessa tre m\u00e5nader som jag hade kvar innan det var dags. Och det var tr\u00e5kigt men John \u00e5 andra sidan jobbade p\u00e5 Tegelbruket och sparade ihop pengar s\u00e5 han skulle kunna ta hand om sin unga blivande familj.<\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Den 11 januari 1935 f\u00f6ddes s\u00e5 Sonjas och Johns f\u00f6rsta bar<\/strong>n. En dotter som d\u00f6ptes till Britt-Louise<\/strong>. Sonja och John gifte sig borgerligt den fyra m\u00e5nader senare den 27 april 1935. Sonja forts\u00e4tter:<\/em><\/strong><\/p>\n

Elna och jag k\u00f6pte var sin sommarkl\u00e4nning. Jag k\u00f6pte en rosa med svart b\u00e4lte, den var l\u00e5ng s\u00e5 jag klippte av min kl\u00e4nning och anv\u00e4nde den avklippta biten som scafs. Elna k\u00f6pte en ljusgr\u00f6n, ocks\u00e5 l\u00e5ng kl\u00e4nning med kort \u00e4rm. Elna klippte inte av sin s\u00e5 jag fick l\u00e5na den kl\u00e4nningen av henne n\u00e4r vi gifte oss. John k\u00f6pte 5 st r\u00f6da rosor och Dagny och Biggan var med som vittnen.<\/p>\n

\"\"
\nSonja med Britt-Louise ca 5 m\u00e5nader i kn\u00e4t, lillasyster Gull och storasyster Greta<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Den 11 januari 1935 f\u00f6ddes s\u00e5 Sonjas och Johns f\u00f6rsta bar<\/strong>n. En dotter som d\u00f6ptes till Britt-Louise<\/strong>. Sonja och John gifte sig borgerligt den fyra m\u00e5nader senare den 27 april 1935. Sonja forts\u00e4tter:<\/em><\/strong><\/p>\n

Elna och jag k\u00f6pte var sin sommarkl\u00e4nning. Jag k\u00f6pte en rosa med svart b\u00e4lte, den var l\u00e5ng s\u00e5 jag klippte av min kl\u00e4nning och anv\u00e4nde den avklippta biten som scafs. Elna k\u00f6pte en ljusgr\u00f6n, ocks\u00e5 l\u00e5ng kl\u00e4nning med kort \u00e4rm. Elna klippte inte av sin s\u00e5 jag fick l\u00e5na den kl\u00e4nningen av henne n\u00e4r vi gifte oss. John k\u00f6pte 5 st r\u00f6da rosor och Dagny och Biggan var med som vittnen.<\/p>\n

Det var inget speciellt, vigseln var \u00f6ver p\u00e5 ett par minuter. Mamma och pappa var barnvakt \u00e5t Britt-Louise medans vi gifte oss. Efter det \u00e5kte vi och h\u00e4mtade Britt-Louise och sedan \u00e5kte vi direkt hem till l\u00e4genheten och allt var som vanligt. Det var inga gratulationer och inga telegram. Det var tr\u00e5kigt. Det var bara att ta av sig kl\u00e4nningen och byta om. Men det var s\u00e5 p\u00e5 den tiden.<\/p>\n

\"\"
\nSonja med Britt-Louise ca 5 m\u00e5nader i kn\u00e4t, lillasyster Gull och storasyster Greta<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Efter ett par \u00e5r flyttade vi till \u00a0Parkgatan 2. i Link\u00f6ping<\/strong>. Det fanns en ledig \u00a0l\u00e4genhet h\u00f6gst upp i det huset p\u00e5 andra v\u00e5ningen. Det var tv\u00e5 rum och k\u00f6k. Under oss bodde Johns f\u00f6r\u00e4ldrar.<\/strong> Det var inte bra d\u00e4r. N\u00e4r vi flyttade in fick jag g\u00e5 ner och s\u00e4tta mig hos Oskar (Johns pappa) i k\u00f6ket medans Johns mamma Elsa packade upp mitt hem. Elsa best\u00e4mde vart alla saker skulle st\u00e5. Det var som att komma till helvetet. Det var jobbiga \u00e5r p\u00e5 Parkgatan, Johns f\u00f6r\u00e4ldrar kom inte \u00f6ver att jag blev med barn. \u00a0<\/strong><\/p>\n

\"\"
\nJohn och Sonja p\u00e5 Parkgatan kort efter de flyttat in ca 1938.<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

S\u00e5 \u00e4ntligen b\u00f6rjade John arbeta f\u00f6r Statens J\u00e4rnv\u00e4gar, han hade siktet inst\u00e4llt p\u00e5 att bli lokf\u00f6rare. Den 1 januari 1943 n\u00e4r John var 28 \u00e5r blev han anst\u00e4lld som stationskarl. \u00c5tta m\u00e5nader senare den 1 september 1943 b\u00f6rjade John arbeta som lokeldare. Det var ett tungt och smutsigt jobb. \u00a0Flytten gick nu till Norrk\u00f6ping. Jag var s\u00e5 glad n\u00e4r vi flyttade fr\u00e5n Parkgatan, du kan inte ana.<\/p>\n

I Mj\u00f6lby \u00a0hyrde vi ocks\u00e5 en l\u00e4genhet och d\u00e4r fick jag \u00e4ntligen g\u00f6ra som jag ville. Och det blev mycket b\u00e4ttre mellan John och mig ocks\u00e5.<\/p>\n

Du vet det var mycket jobb f\u00f6rr, allt skulle man g\u00f6ra sj\u00e4lv. Det skulle saftas och syltas, l\u00e4gga in gurkor och koka gele och \u00e4pplemos. \u00a0Vi hade en koloni n\u00e4r vi bodde i Norrk\u00f6ping. Till den fick jag cykla, d\u00e4r hade vi potatis, mor\u00f6tter, r\u00e4disor vinb\u00e4r och krusb\u00e4r. Det var ett himla jobb. Men du vet det var lika f\u00f6r alla, alla fick slita s\u00e5 dant.<\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Du vet det var mycket jobb f\u00f6rr, allt skulle man g\u00f6ra sj\u00e4lv. Det skulle saftas och syltas, l\u00e4gga in gurkor och koka gele och \u00e4pplemos. \u00a0Vi hade en koloni n\u00e4r vi bodde i Norrk\u00f6ping. Till den fick jag cykla, d\u00e4r hade vi potatis, mor\u00f6tter, r\u00e4disor vinb\u00e4r och krusb\u00e4r. Det var ett himla jobb. Men du vet det var lika f\u00f6r alla, alla fick slita s\u00e5 dant.<\/p>\n

\"\"
\nBritt-Louise och mamma Sonja i kolonin<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

\"\"
\nBritt-Louise och pappa John med v\u00e5r hund \u00a0Viddie i famnen.<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

I Norrk\u00f6ping f\u00f6ddes v\u00e5rt andra barn, en pojke som vi d\u00f6pte till Lennart<\/strong>. Det var 3 januari 1945. Lennart hade krupp som liten och n\u00e4r han blev sjuk fick jag koka upp vatten i kopparpannan och bygga t\u00e4lt av handdukar f\u00f6r att f\u00e5 \u00e5ngan att stanna i t\u00e4ltet. Den varma fuktiga luften gjorde det l\u00e4ttare f\u00f6r Lennart att kunna andas. P\u00e5 den tiden kunde man inte bara \u00e5ka till sjukhuset. D\u00e5 hade jag f\u00e5tt ta cykeln och det gick ju inte.<\/p>\n

I Norrk\u00f6ping st\u00e4dade jag \u00e5t en familj, alla \u00f6ren som man kunde f\u00e5 ihop var ett v\u00e4lkommet tillskott. Eftersom Britt-Louise var 10 \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n Lennart s\u00e5 fick Britt-Louise vara barnvakt d\u00e5 jag st\u00e4dade.<\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

S\u00e5 \u00e4ntligen 1 januari 1948 blev John f\u00e4rdigutbildad lokf\u00f6rare och placerad i Mj\u00f6lby. \u00a0Genom Johns jobb fick vi flytta mycket.<\/p>\n

John var ofta borta ett par dagar i str\u00e4ck n\u00e4r han arbetade. Lokf\u00f6rarna sov \u00f6ver p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gsstationerna n\u00e4r de inv\u00e4ntade n\u00e5sta t\u00e5g. D\u00e5 skulle han ha mats\u00e4ck med sig och det var jobbigt. Han skulle ha middag, kv\u00e4llsmat, sm\u00f6rg\u00e5sar , kaffebr\u00f6d ja allt du beh\u00f6ver f\u00f6r tv\u00e5 dagar. Och p\u00e5 den h\u00e4r tiden var allt hemmalagat matbr\u00f6d, kaffebr\u00f6d ja allt.<\/p>\n

\"\"
\nJohn k\u00f6r SJ\u00b4s lok nr. 3037 – 46 \u00e5r gammal<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

I Norrk\u00f6ping bodde vi tills i b\u00f6rjan p\u00e5 60-talet d\u00e5 blev John stationerad i Link\u00f6ping. D\u00e4r k\u00f6pte vi oss en l\u00e4genhet p\u00e5 Skedagatan 1E, 4 v\u00e5n. i Tornhagen. Ja livet rullade p\u00e5 och barnen blev stora. V\u00e5r \u00e4ldsta dotter Britt-Louise tr\u00e4ffade 1954 sin blivande man fr\u00e5n Kasaviken, Husum som hette Lars Nordvall<\/a>. \u00a0<\/strong><\/p>\n

Jularna firade vi hemma hos oss. Johns pappa Oskar dog redan 1955. Jag har n\u00e5gra gamla fotografier fr\u00e5n julen 1955 hemma hos oss p\u00e5 H\u00e4stskogatan I Link\u00f6ping, d\u00e4r hade vi ett riktigt hederligt svenskt julbord d\u00e4r inget saknades.<\/p>\n

D\u00e4r fanns skinka, k\u00f6ttbullar, revbensspj\u00e4ll, hemmagjord kalvsylta, omelett med champinjonstuvning, inkokta grisf\u00f6tter, sillsallad, bruna b\u00f6nor, prinskorv, inlagd sill, str\u00f6mmingsl\u00e5da, kr\u00e4ftstr\u00f6mming, julost (den r\u00f6da Edamern f\u00f6rst\u00e5s) hembakad jullimpa, gotter och s\u00e5klart risgrynsgr\u00f6t.<\/p>\n

\"\"
\nEtt \u00e4kta svenskt hederligt gammalt julbord hemma hos Sonja och John
\nP\u00e5 bilden John med systerdotter Gunilla Ekl\u00f6f. <\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

\"\"
\nJohn tillsammans med dottern Britt-Louise och hennes f\u00e4stman Lars Nordvall julen 1955.<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

\"\"
\nJulkaffe 1955<\/strong><\/em>
\nL\u00e4ngst fram fr\u00e5n v\u00e4nster: Gunilla Ekl\u00f6f, Lasse, Britt-Louise, <\/strong><\/em>
\nFarmor Elsa, John, Sonja, Lennart, Jan Ekl\u00f6f, Majlis Ekl\u00f6f<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

\"\"
\nFr\u00e5n v\u00e4nster: John, Britt-Louise, Lasse, Johns syster Majlis Ekl\u00f6f,Farmor Elsa, Sonja, Lennart, Gunilla och Jan Ekl\u00f6f.<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Sist men inte minst det officiella julkortet. Lasse och Britt-Louise har ett antal vakande \u00f6gon p\u00e5 sig. Ingen verkar bry sig om fotografen. Ibland s\u00e4ger en bild mer \u00e4n tusen ord.<\/p>\n

\"\"
\nFr\u00e5n v\u00e4nster bak: Farmor Elsa, John<\/strong><\/em>
\nMellesta raden fr\u00e5n v\u00e4nster: Johns syster Majlis Ekl\u00f6f,<\/strong><\/em>
\nSonja, Britt-Louise, Lasse<\/strong><\/em>
\nL\u00e4ngst fram: Jan och Gunilla Ekl\u00f6f, Lennart – Britt-Louise bror.<\/strong><\/em><\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

Vi umgicks mycket med Arne och Majlis. Majlis var Johns syster. S\u00e5 Lennart och Majlis och Arnes barn lekte mycket tillsammans. Majlis och Anre hade ett sommarhus vid J\u00e4rnlunden. Dit brukade John och Arne \u00e5ka och fiska. Vi hade en tax som hette Bess, men hon kallades f\u00f6r Bessan, Hon var en korth\u00e5rig tax som \u00e4lskade att fiska. N\u00e4r John kasta med sitt sp\u00f6 f\u00f6rs\u00f6kte hon alltid ta bl\u00e4nket. Och en g\u00e5ng lyckades hon och fastnade med nosen i kroken. Det var inte roligt. John kom hem utan fisk och ledsen hund.<\/p>\n<\/div><\/section><\/div>\n

P\u00e5 Skedagatan 1E i Tornhagen 3:e v\u00e5n. utan hiss och tv\u00e4ttstuga i Link\u00f6ping bodde vi i ca 30 \u00e5r. John fick en hj\u00e4rtinfarkt tidigt redan n\u00e4r han var 55 \u00e5r och fick sluta jobba och f\u00f6rtidspensionera sig. Lennart v\u00e4xte upp och flyttade hemifr\u00e5n och gifte sig. Vi fick barnbarn Lennart gifte sig med Monica och fick en dotter Carolin och Lasse och Britt-Loise fick tv\u00e5 d\u00f6ttrar Annica f\u00f6dd 21 nov. 1957 och Susanne f\u00f6dd 1963.
\n1985 flyttade vi till Ekholmen.<\/p>\n<\/div><\/section><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_uag_custom_page_level_css":"","wpm_timeformat":"","_wpm_styles":"","footnotes":""},"class_list":["post-4192","page","type-page","status-publish","hentry"],"yoast_head":"\nSonja Johansson - LarsNordvall.se<\/title>\n<meta name=\"robots\" content=\"index, follow, max-snippet:-1, max-image-preview:large, max-video-preview:-1\" \/>\n<link rel=\"canonical\" href=\"https:\/\/larsnordvall.se\/en\/sonja-johansson\/\" \/>\n<meta property=\"og:locale\" content=\"en_US\" \/>\n<meta property=\"og:type\" content=\"article\" \/>\n<meta property=\"og:title\" content=\"Sonja Johansson - LarsNordvall.se\" \/>\n<meta property=\"og:url\" content=\"https:\/\/larsnordvall.se\/en\/sonja-johansson\/\" \/>\n<meta property=\"og:site_name\" content=\"LarsNordvall.se\" \/>\n<meta property=\"article:modified_time\" content=\"2024-10-17T17:37:35+00:00\" \/>\n<meta property=\"og:image\" content=\"https:\/\/media.larsnordvall.se\/2024\/10\/sonja_banner.jpg\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:width\" content=\"1000\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:height\" content=\"180\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:type\" content=\"image\/jpeg\" \/>\n<meta name=\"twitter:card\" content=\"summary_large_image\" \/>\n<meta name=\"twitter:label1\" content=\"Est. reading time\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:data1\" content=\"50 minutes\" \/>\n<script type=\"application\/ld+json\" class=\"yoast-schema-graph\">{\"@context\":\"https:\\\/\\\/schema.org\",\"@graph\":[{\"@type\":\"WebPage\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/larsnordvall.se\\\/sonja-johansson\\\/\",\"url\":\"https:\\\/\\\/larsnordvall.se\\\/sonja-johansson\\\/\",\"name\":\"Sonja Johansson - LarsNordvall.se\",\"isPartOf\":{\"@id\":\"https:\\\/\\\/larsnordvall.se\\\/#website\"},\"primaryImageOfPage\":{\"@id\":\"https:\\\/\\\/larsnordvall.se\\\/sonja-johansson\\\/#primaryimage\"},\"image\":{\"@id\":\"https:\\\/\\\/larsnordvall.se\\\/sonja-johansson\\\/#primaryimage\"},\"thumbnailUrl\":\"http:\\\/\\\/media.larsnordvall.se\\\/2024\\\/10\\\/sonja_banner.jpg\",\"datePublished\":\"2022-02-10T15:56:25+00:00\",\"dateModified\":\"2024-10-17T17:37:35+00:00\",\"breadcrumb\":{\"@id\":\"https:\\\/\\\/larsnordvall.se\\\/sonja-johansson\\\/#breadcrumb\"},\"inLanguage\":\"en-US\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"ReadAction\",\"target\":[\"https:\\\/\\\/larsnordvall.se\\\/sonja-johansson\\\/\"]}]},{\"@type\":\"ImageObject\",\"inLanguage\":\"en-US\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/larsnordvall.se\\\/sonja-johansson\\\/#primaryimage\",\"url\":\"http:\\\/\\\/media.larsnordvall.se\\\/2024\\\/10\\\/sonja_banner.jpg\",\"contentUrl\":\"http:\\\/\\\/media.larsnordvall.se\\\/2024\\\/10\\\/sonja_banner.jpg\"},{\"@type\":\"BreadcrumbList\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/larsnordvall.se\\\/sonja-johansson\\\/#breadcrumb\",\"itemListElement\":[{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":1,\"name\":\"Hem\",\"item\":\"https:\\\/\\\/larsnordvall.se\\\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":2,\"name\":\"Sonja Johansson\"}]},{\"@type\":\"WebSite\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/larsnordvall.se\\\/#website\",\"url\":\"https:\\\/\\\/larsnordvall.se\\\/\",\"name\":\"LarsNordvall.se\",\"description\":\"Ett Vingslag Tillbaka i Tiden!\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"SearchAction\",\"target\":{\"@type\":\"EntryPoint\",\"urlTemplate\":\"https:\\\/\\\/larsnordvall.se\\\/?s={search_term_string}\"},\"query-input\":{\"@type\":\"PropertyValueSpecification\",\"valueRequired\":true,\"valueName\":\"search_term_string\"}}],\"inLanguage\":\"en-US\"}]}<\/script>\n<!-- \/ Yoast SEO plugin. -->","yoast_head_json":{"title":"Sonja Johansson - LarsNordvall.se","robots":{"index":"index","follow":"follow","max-snippet":"max-snippet:-1","max-image-preview":"max-image-preview:large","max-video-preview":"max-video-preview:-1"},"canonical":"https:\/\/larsnordvall.se\/en\/sonja-johansson\/","og_locale":"en_US","og_type":"article","og_title":"Sonja Johansson - LarsNordvall.se","og_url":"https:\/\/larsnordvall.se\/en\/sonja-johansson\/","og_site_name":"LarsNordvall.se","article_modified_time":"2024-10-17T17:37:35+00:00","og_image":[{"width":1000,"height":180,"url":"https:\/\/media.larsnordvall.se\/2024\/10\/sonja_banner.jpg","type":"image\/jpeg"}],"twitter_card":"summary_large_image","twitter_misc":{"Est. reading time":"50 minutes"},"schema":{"@context":"https:\/\/schema.org","@graph":[{"@type":"WebPage","@id":"https:\/\/larsnordvall.se\/sonja-johansson\/","url":"https:\/\/larsnordvall.se\/sonja-johansson\/","name":"Sonja Johansson - LarsNordvall.se","isPartOf":{"@id":"https:\/\/larsnordvall.se\/#website"},"primaryImageOfPage":{"@id":"https:\/\/larsnordvall.se\/sonja-johansson\/#primaryimage"},"image":{"@id":"https:\/\/larsnordvall.se\/sonja-johansson\/#primaryimage"},"thumbnailUrl":"http:\/\/media.larsnordvall.se\/2024\/10\/sonja_banner.jpg","datePublished":"2022-02-10T15:56:25+00:00","dateModified":"2024-10-17T17:37:35+00:00","breadcrumb":{"@id":"https:\/\/larsnordvall.se\/sonja-johansson\/#breadcrumb"},"inLanguage":"en-US","potentialAction":[{"@type":"ReadAction","target":["https:\/\/larsnordvall.se\/sonja-johansson\/"]}]},{"@type":"ImageObject","inLanguage":"en-US","@id":"https:\/\/larsnordvall.se\/sonja-johansson\/#primaryimage","url":"http:\/\/media.larsnordvall.se\/2024\/10\/sonja_banner.jpg","contentUrl":"http:\/\/media.larsnordvall.se\/2024\/10\/sonja_banner.jpg"},{"@type":"BreadcrumbList","@id":"https:\/\/larsnordvall.se\/sonja-johansson\/#breadcrumb","itemListElement":[{"@type":"ListItem","position":1,"name":"Hem","item":"https:\/\/larsnordvall.se\/"},{"@type":"ListItem","position":2,"name":"Sonja Johansson"}]},{"@type":"WebSite","@id":"https:\/\/larsnordvall.se\/#website","url":"https:\/\/larsnordvall.se\/","name":"LarsNordvall.se","description":"Ett Vingslag Tillbaka i Tiden!","potentialAction":[{"@type":"SearchAction","target":{"@type":"EntryPoint","urlTemplate":"https:\/\/larsnordvall.se\/?s={search_term_string}"},"query-input":{"@type":"PropertyValueSpecification","valueRequired":true,"valueName":"search_term_string"}}],"inLanguage":"en-US"}]}},"uagb_featured_image_src":{"full":false,"thumbnail":false,"medium":false,"medium_large":false,"large":false,"1536x1536":false,"2048x2048":false,"trp-custom-language-flag":false,"widget":false,"square":false,"featured":false,"featured_large":false,"extra_large":false,"portfolio":false,"portfolio_small":false,"gallery":false,"magazine":false,"masonry":false,"entry_with_sidebar":false,"entry_without_sidebar":false},"uagb_author_info":{"display_name":"larsnordvall.se","author_link":"https:\/\/larsnordvall.se\/en\/author\/larsnordvall-se\/"},"uagb_comment_info":0,"uagb_excerpt":null,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/larsnordvall.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/4192","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/larsnordvall.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/larsnordvall.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/larsnordvall.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/larsnordvall.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4192"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/larsnordvall.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/4192\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4761,"href":"https:\/\/larsnordvall.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/4192\/revisions\/4761"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/larsnordvall.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4192"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}