Sonja Johansson

Pappa Oskar Johansson var från början lantbrukare i Stockmyra Sörby i Landeryds församling, men tröttnade på det och började sedan som byggare, snickare och blev till sist egen byggmästare. Oscar  var väldigt stark, han bar plank hela dagarna. När jag var 7 år så var vi sammanlagt 9 barn och då  flyttade vi in i det egenhändigt byggda huset Oskarsborg.

Oskarsborg, Hjulsbro

Huset hade ett kök till vänster innanför ytterdörren och två rum till höger på bottenvåningen, på vinden fanns ytterligare ett stort rum med kök. Där bodde Nisse (den äldsta pojken). Jag och Majlis min bästa vän lekte mycket där uppe på vinden. Vi lekte ofta symöte. På sommaren sov vi på vinden också.

Min bästa vän hette Majlis Karlsson, hennes föräldrar var väldigt rika.Vi bodde vid Möjetorp vid landsvägen. Majlis Karlsson bodde lite nedanför oss. Majlis pappa var kamrer Karl G Karlsson på spikfabriken i Hackefors och hennes mamma hette Nanny.

Spikfabriken i Hjulsbro 1907

De hade bara ett barn Majlis och hon var tjock och hade massor av leksaker. Majlis hade ett dockskåp som var lika stort som mitt vitrinskåp i stora rummet. I det skåpet saknades det ingenting, allt man kan tänka sig fanns där. Karl G var alltid så snäll mot mig. Majlis var väldigt bortskämd och enda barnet och fick hon inte vad hon ville ha så la hon sig på golvet och skrek. Och det hade aldrig gått för sig hemma hos oss.

Jag fick även plocka potatis och putsa silver. De hade en hönsgård där jag och Majlis ofta gick och plocka ägg och hjälpte till lite här och där. Vi lekte varje dag och Majlis mamma och pappa var jättesnälla mot mig. En dag hade Majlis mamma sytt två likadana klänningar, klänningarna var sydda av ett rutigt tyg som vi skulle ha till skolavslutningen. Men jag hade inga fina skor så jag fick ha mina svarta kängor som vanligt men en ny klänning var inte var dag som man fick.

Ibland hände det att jag fick ett par ören här och där när jag hjälpte till t.ex hos Karlssons. Efter att ha jag sparat ihop till 2 kronor bad jag pappa att han skulle köpa mig ett par svarta lackskor med slejf över foten. Pappa åkte till stan och kom hem med skorna som visade sig vara för små till min stora sorg. Han hade glömt att mäta min fot innan han åkte. Jag hade dom någon gång men fick alldeles för ont i fötterna och jag var så rädd för pappa att jag inte vågade säga något till honom. Så var det på den tiden. Pappans ord var lag.

Jag gick i skola i Hagebyskolan i Hjulsbro. Det fanns inga skolskjutsar på den tiden 1920. Man fick gå i ur och skur. När det regnade fick vi sitta i blöta kläder tills det var dags att gå hem igen. Hemma skulle kängorna torkas så då fick man vara inne resten av dagen eftersom vi hade bara ett par kängor var. Det fanns bara en skolklass och i den klassen gick alla barnen i olika åldrar från 1:a klass till 6:e klass. Man gick bara 6 år i skolan sedan kostade det pengar När vi barn var 12-13 år fick vi börja jobba och flytta hemifrån.

Hagebyskolan ca 1920, Hjulsbro. Sonja är flickan under den röda pricken.

Eftersom mamma och pappa hade så många barn var det inte ofta vi fick leksaker att leka med. Jag hade en tygdocka som mamma Elin hade sytt åt mig. Den hade ögon av knappar, hår av garn och sydd näsa och en mun. Men det var min docka. Det var annorlunda då man lekte med vad man hade, man lekte bondgård och gjorde kossor och gris av kottar med ben av pinnar som man tryckte in emellan kottebladen. Man sopade undan gräs och stickor så jorden kom fram så la man pinnar som visade var väggarna gick och gjorde spiltor och satte sina kottedjur där.

Något som också var väldigt roligt var att leka affär. Ljung var kaffe, stora blad var påsar som man lade allt man hade handlat på och sedan drog man skaftet genom bladets topp och fick på så vis en liten påse som man bar i skaftet. Kamomillblad var ägg, det gula i mitten på prästkragar var snus. Hundkex som har ihåliga stjälkar blev cigaretter, olika bär var olika typer av bröd. Man gjorde geggamoja och rullade köttbullar. Stenar i olika storlekar var pengar. Man höll på i evigheter att hitta på olika saker och alla gjorde sin affär som man sedan gick och handlade hos varandra. Man lekte mycket utomhus eftersom man var så många barn och så få rum så var det enda möjligheten.

Utsikt över Hjulsbro 1921

Jag hade nyss konfirmerats och var 12-13 år när jag började jobba som barnvakt/husa hos ingenjör Lindell som jobbade på Sockerbruket. Jag tog hand om 3 barn, man fick inte gå hemma och lata sig. Alla fick arbeta och jag tjäna 8 kr i månaden som mamma och pappa fick.

Lindells hade en sommarvilla på Logevägen som låg nere vid Sockerbruket. På hösten flyttade dom in till stan till Linköping. Jag var aldrig ute, fick endast gå ut för att handla mjölk. Jag leddes (saknade) hem jag var ju bara ett barn, jag hade ingen att prata med förutom barnen. Fru Lindell skötte hushållet och jag fick hjälpa till.

Jag var tvungen att sluta samma höst annars hade jag less ihjäl annars hade jag blivit sjuk. Jag vet det var en lördag när jag åkte hem med bussen ut tilll Hjulsbro. Och gud förstår du det var som jag fått en miljon. Innan jag åkte hem gick jag in i en en affär på St Larsgatan och köpte ett par strumpor för 95 öre. Det glömmer aldrig. Jag var så glad när jag kom hem så det första jag gjorde var att baka en sockerkaka.

Nygatan, Linköping

Fröken Berg, hon gav inget bort. Ibland brukade jag titta i Fröken Bergs lådor. I dom hade hon bl.a. puder som luktade så gott. Ibland när jag inte hade något att göra så brukade jag titta i hennes byrå. Det var en konstig byrå med en lång klaff på högra sidan med nyckel som mota alla lådor. Öppnade man klaffen som en dörr kunde man öppna lådorna och nu visste jag var nyckeln var. Där hade fröken Berg lagt snyggt och prydligt bla annat fasanfjädrar och plymer som man hade i hattarna på den tiden. Plymerna var från 1800 talet, de var så vackra. Jag provade plymerna och luktade på pudret i lådorna. Fröken Berg hade guld speglar i alla rum så jag kunde spegla mig.

I den nedersta lådan stod det ett skrin som jag tittade i och lyfte på locket,  hela skrinet var fyllt med pengar buntar med sedlar. Hon skattade inte för sina pengar. Hon var gör rik. Det var buntar med 50 lappar 100 lappar 1000 lappar inget silver bara sedlar. Jag rörde aldrig någonting men det var ju intressant när man kom från ett hem som inte hade så mycket av den varan. Det var en mycket vacker våning som Fröken berg hade. Hon hade Emma möbler i röd sammet, guldspeglar som gick från golv till tak och stora ljuskronor.

Hos fröken berg städade jag, tömde askkoppar såg till att det fanns rent vatten och bädda. Jag fick gå till kyrkogården och sköta om hennes gravar och trots att hon var så rik satte hon aldrig en blomma på gravarna. De ger inte bort ett öre de som har.

Fröken Berg hade en systerson Åke, som bodde hos henne i lägenheten. Han var ful men han var en kul typ. Han jobbade på en fabrik någonstans. Han hade utslag och stora bölder på ryggen. Han fick sova i den stora salen, det var det finaste rummet. Fröken Berg hade eget sovrum och så hyrde hon ut ett rum till en som jobbade på SJ. Ja hon tjäna pengar på allt.

Elna min storasyster som var tre år äldre än mig, jobbade som kallskänka på Kasino i Linköping.

Syster Elna

Dit gick jag och hälsade på ibland. Då var det fest då åt vi så vi höll på att storkna. Där fick jag biffar, inlagd fisk och ja allt möjligt gott.  Där fanns ett stort skafferi. Elna brädde glatt smörgåsar som vi satte i oss. Jag hade tur att någon av mina systrar jobbade i stan. Jag hade Elna på Casino och så hade jag faster Anna i Saluhallen.

Vy över Storgatan, Linköping

Som så ofta hände det sig att jag blev med barn 1934 och vi var inte förlovade. Jag var 21 år och John två år yngre 19 år.  John bodde hemma hos sina föräldrar Elsa och Oskar Vidar. John arbetade tillsammans med sin pappa Oskar på Tegelbruket i Linköping och John körde skottkärror med tegel. Det var ett tungt jobb. Jag jobbade som hembiträde och hade ingen egen lägenhet, så när jag var i sjätte månaden fick John åka ut till Oskarsborg och fråga pappa om jag fick komma hem och bo hemma tills barnet var fött.

John Vidar 15 år. Fyra år innan John träffade Sonja

Det var inte lätt att komma hem igen. Jag bodde på övervåningen och “gubben” var inte snällare för att man blivit vuxen. John kunde bara hälsa på en gång under dessa tre månader som jag hade kvar innan det var dags. Och det var tråkigt men John å andra sidan jobbade på Tegelbruket och sparade ihop pengar så han skulle kunna ta hand om sin unga blivande familj.

Den 11 januari 1935 föddes så Sonjas och Johns första barn. En dotter som döptes till Britt-Louise. Sonja och John gifte sig borgerligt den fyra månader senare den 27 april 1935. Sonja fortsätter:

Elna och jag köpte var sin sommarklänning. Jag köpte en rosa med svart bälte, den var lång så jag klippte av min klänning och använde den avklippta biten som scafs. Elna köpte en ljusgrön, också lång klänning med kort ärm. Elna klippte inte av sin så jag fick låna den klänningen av henne när vi gifte oss. John köpte 5 st röda rosor och Dagny och Biggan var med som vittnen.

Det var inget speciellt, vigseln var över på ett par minuter. Mamma och pappa var barnvakt åt Britt-Louise medans vi gifte oss. Efter det åkte vi och hämtade Britt-Louise och sedan åkte vi direkt hem till lägenheten och allt var som vanligt. Det var inga gratulationer och inga telegram. Det var tråkigt. Det var bara att ta av sig klänningen och byta om. Men det var så på den tiden.

Sonja med Britt-Louise ca 5 månader i knät, lillasyster Gull och storasyster Greta

John tillsammans med dottern Britt-Louise och hennes fästman Lars Nordvall julen 1955.

Från vänster: John, Britt-Louise, Lasse, Johns syster Majlis Eklöf,Farmor Elsa, Sonja, Lennart, Gunilla och Jan Eklöf.

Vi umgicks mycket med Arne och Majlis. Majlis var Johns syster. Så Lennart och Majlis och Arnes barn lekte mycket tillsammans. Majlis och Anre hade ett sommarhus vid Järnlunden. Dit brukade John och Arne åka och fiska. Vi hade en tax som hette Bess, men hon kallades för Bessan, Hon var en korthårig tax som älskade att fiska. När John kasta med sitt spö försökte hon alltid ta blänket. Och en gång lyckades hon och fastnade med nosen i kroken. Det var inte roligt. John kom hem utan fisk och ledsen hund.