Olof Eriksson född 1510, Hyngelsböle, Nordmaling


Gustav Vasa

Samtidigt som Gustav Vasa studerade i Uppsala som 14-åring 1510, föddes Olof Eriksson i Hyngelsböle (Hångredtzböle), Nordmaling. Om honom kan man bara gissa sig till hur han levde. Man kan bara anta att han levde som torpare. Som torpare bodde man tillsammans med gårdens djur i det enda rummet som torpet eller gården hade. Där kunde finnas både grisar och getter – och givetvis råttor. Fönstren var täckta av galler eller utspända djurtarmar, och eftersom det ofta inte fanns någon skorsten, var det ofta rökigt och sotigt. Vilket gjorde att det alltid var mörkt inomhus.

Vid Hyngelsböle rinner Lögdeälven vilket förmodligen gjorde överlevnad enklare när man hade tillgång till fisk året runt. Det var då som nu även björnrika trakter.

1510 var  Sverige fortfarande katolskt. Så vår Olof Eriksson var katolik och gick då i Nordmalings kyrka. Den byggdes redan 1480.

Nordmalings kyrka byggd 1480

Vad man däremot vet var att kyrkan spelade en väldigt stor roll för människorna som levde på 1500-talet. Prästen var den enda som hade någon form av utbildning. Men predikan var på latin, ingen vanlig människa förstod något av vad som sades. Det fanns inga bänkar och stolar i kyrkan, församlingen fick stå upp under predikan. Men predikan var i gengäld ganska kort.

Olof Eriksson träffade även han en för oss okänd kvinna som han gifte sig med. Men under Olofs uppväxt hade nu Sverige blivit protestantiskt. Olof och hans fru fick en son 1540 som döptes till Lars Olofsson. Även han levde sitt liv i Hyngelsböle, Nordmaling. Även han som torpare/bonde.

Som torpare/bonde levde man på det som naturen gav svamp, nötter och bär, bröd bakad av rågmjöl, kornmjöl och rovmos var basvaror. Potatis fanns inte förrän på 1850-talet. Mestadels åt man bröd, gröt och välling Människorna på 1500-talet var mer eller minder vegetarianer, mer än två tredjedelar av den mat en person åt under ett år kom från spannmål. Den sista tredjedelen delades mellan fisk och kött i nämnd ordning. Maten röktes, torkades eller saltades för att hållas färsk. Öl var den vanligaste drycken, en vuxen drack ungefär 4 liter öl varje dag. Varje gård bryggde sin egen öl eller mjöd. Bröden man  bakade träddes upp på en stång och hängdes i taket. På så vis höll sig brödet torrt och inga råttor kom åt det.


Typ 1500-tals bröd

Tallrikar existerade inte, utan grytan sattes direkt på bordet och alla hade var sin sked och kniv och åt direkt ur grytan. Till grytan bröt man bröd och åt.

När Lars Olofsson (född 1540)  var ca 33 år 1573, gifte han sig med en för släkten ytterligare en okänd dam.

De fick två söner:

Erich Larsson född ca 1574 Hyngelsböle, Nordmaling
Östen Larsson född ca 1580 Hyngelsböle, Nordmaling

Erich Larsson född 1574, Hyngelsböle, Nordmaling,  †  ca 1645   71 år

Erich Larsson som var Lars Olofssons första son, kom att överta gården 1607 och levde sitt liv i Hyngelsböle, Nordmaling. Redan i slutet på 1500-talet tiden fanns det utländska resenärer som reste runt i olika delar av världen och skrev reseskildringar om vad de såg och upplevde. En man som gjorde det var en borgare från Ulm i Tyskland och hette Samuel Kieschel. Vintern 1589 reste han från Skåne i söder till Stockholm landvägen för att på våren ta sjövägen tillbaka till Tyskland. 1589 slår han följe med ett antal resande köpmän och genom Samuel får man en bild av livet på landet. Samuel skriver följande:

“ Då vi skulle sova, redde vi vår sängplats på golvet. Icke alenast männen med hustrur och barn ligga vintertid i stugan utan också hundar och katter, samt ungboskap såsom lamm, kalvar och getter och duvor finnas där inne.
Och vad som är olustigast, unga grisar som giva en stark lukt ifrån sig och gemenligen hålla till mitt i stugan, och som komma om natten och slicka en i ansiktet, så att för elak smak och stank man förr blir mätt för en ringa penning än av den bästa måltid”

Samuel Kieschel  återkommer till denna för honom fruktansvärda övernattning när han sammanfattar sin resa genom Sverige:

“ Alla trängdes samman i stugan, där elden gjordes upp 3 timmar innan gryningen och rummet blev så varmt att de som var inomhus kunde gå i bara linnet trots att det utomhus var så kallt att små boskapen riskerade att förfrysa och därför fick vara inne”


Illustration av Outhiér 1736 föreställande interiör av hus i Torneå från 1736

När Samuel Kieschel. Beskriver befolkningen återkommer han gång på gång till de svenska kvinnorna: “ Svenskorna drack gärna öl och var vackra som Zigenerskor”.

Det finns fler skildringar om hur Sverige sågs med utländska ögon. Ur en schlesisk adelsmans dagbok i Sverige på 1590-talet , Erik LASSOTA, gjorde anteckningar om det land, där han mot sin vilja kom att vistas någon tid, förtjäna att beröras.

Mannen infångades af svenskar vid Narva och fördes i fängelse till Sverige, men innan han återsändes till sitt fädernesland, gafs honom tillfälle att göra åtskilliga iakttagelser. Landet är fattigt på konstverk — blott »Sankt Göran och draken» i St. Nikolaus beundrar han — men rikt på villebråd, björn, varg, lo, älg, rådjur, räf på berg och i skogar.

Han talar om adelns torftighet på en tid, då adelsmännen börja skapa sig tillnamn, om bönderna, af hvilka många förefalla honom kloka, om gästfriheten på landet, där prästboställen och bondgårdar tjäna som värdshus och värden och värdinnan intaga högsätet med fordran på skyldig vördnad, hvar förutan gästen ej blir väl förplägad.


Illustration av Magalotti 1674 – Baderskor i badstugan

»Stugorna äro låga, och äga ofta blott ett fönster ända upp under det af bräder, björknäfver och jord täckta taket. Främlingar och hemfolk, män och kvinnor sofva om hvarandra i stugan och båda tillsammans i badstugan, så som det ännu sker den dag som i dag är på vissa trakter i Österbotten, där man skulle blifva sedligt upprörd, om någon kände sig generad af denna hederliga och primitiva enkelhet.

Han uttrycker sitt gillande af landets kvinnor, som äro »lätta att tala med» och hvilka, förutom att de koka och spinna, utföra allt bak, all slakt och brygd, »så att det ej finnes särskilda bagare och bryggare». Men han säger också, att »folket i allmänhet är spetsfundigt, arglistigt och misstänksamt, den ene tror ej den andre och ligger mycket åt fylleri». De använda brännvin och öl och »en ört, som kallas pors och som gör en alldeles tung och yr i hufvudet».

När Erik är 31 år 1605 står det i domboken att Erik får böta 40 mark saker för det han emot förbud sålt Cronans skinvaror. 40 mark saker – innebar att han inte behövde betala i mynt utan i saker såsom spannmål etc.

   
1 Mark från 1606